Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Preussisk statskonst och tysk filosofi. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beströr forntidens länge trampade stråtvägar och sveper en prydlig
drägt kring den lefnadsvishet, som för honom gäller såsom filosofi,
se vi derimot den tyske anden uppbryta nya schakter och uti
af-grunder inleda ljuset och dagen, framslungande klippmassor af
tankar, utaf hvilka kommande åldrar kunna bygga sig boningar!
Utlandets genius må liknas vid en älsklig sylf, som i lätt flygt
sväfvar öfver den mark, derifrån blommor uppspira af sig sjelfva;
den tyske anden är en öm, som mäktigt höjer sin väldiga kropp
och med stark och öfvad flygt uppsvingar sig närmare solen, for
att hänryckas af hennes åskådande.» — Kulturhistoriens vigtigaste
tilldragelser, tolkade af Fichte, lemna de önskade bevisen för den
tyske andens öfverlägsenhet. Italien har renaissancen, men
Tyskland reformationen; England popularfilosofien, Tyskland den sanna
filosofien — d. v. 8. förnuftskritiken och vetenskapsläran — och
om Frankrike är stolt öfver revolutionen, så visar Tyskland på
folkuppfostringsläran.
Vetenskapsläran — d. v. s. Fichtes egen filosofi — i förbund
med en fullt ändamålsenlig pedagogik, är räddningsmedlet som
kan höja verlden ur det intellektuela och sedliga
upplösningstillståndet. Den nya tiden fordrar en ny folkuppfostran. Rätta
metoden för denna uppfostran behöfver ej eftersökas; han föreligger
redan i ett färdigt pedagogiskt system: det, som blifvit framstäldt
af Johann Heinrich Pestalozzi. Om denne man och hans
verksamhet som folkuppfostrare yttrar sig Fichte med varmaste
erkännande. Han finner i Pestalozzis pedagogik en lämplig förskola
till den verldsåskådning, hvartill hans egen filosofi lemnar den
vetenskapliga nyckeln. Hvad som i det i fråga varande
uppfostrings-systemet är felaktigt, ligger ej i sjelfva dess princip, utan beror
på bristande följdriktighet vid utförandet. »Pestalozzis tanke»,
yttrar Fichte, »är oändligt större än Pestalozzi sjelf, liksom hvarje
annan sannt genial tanke i dess förhållande till sin upphofsm&n.’
Icke han har tänkt denna tanke, utan det eviga förnuftet har
tänkt den uti honom, och tanken skapar sedan mannen.
Likasom hos Luther, så var äfven hos Pestalozzi den djupa kärleken
till folket drifkraften vid allt hans handlande, och genom den
sådde han frön till en rikare skörd, än han sjelf kunnat ana.
Han sökte en utväg att komma de fattiga och försvarslösa
klasserna till bistånd, och han fann ett hjelpmedel för hela den sjuka
menskligheten.»
Företrädena hos den pestalozziska uppfostringsmetoden bestå,
i formelt afseende, deruti, att intet bibringas lärjungen genom
mekaniskt inlärande utifrån, utan allt är anlagdt på att väcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
