Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria. Af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria1).
ø
Sommaren 1866, samma dag som den stora skandinaviska
in-dustriexpositionen börjades, blefvo äfven nationalmusei salar öppnade.
, Vi kunde der i det historiska museet lära känna minnena fråh
värt lands äldsta invånare, och se huru de framsläpade sitt lif
under en ojemn kamp mot en hård natur, i saknad af de
oundgängligaste vilkoren för hvarje egentlig odling; under det att
vi nästa ögonblick kunde njuta anblicken af den skandinaviska
konstens sköna skapelser i våra dagar, och af vårt lands
nuvarande storartade industriela utveckling. Kontrasten mellan de
olika scener, som nationalmuseum och industripalatset erbjödo,
har helt säkert hos mer än en af oss framkallat den frågan, om
man kan fylla detta djupa svalg, som skiljer förr och nu; om
man kan steg för steg följa denna ofantliga förändring, som lyftat
Sverige upp ur det råa naturtillståndet till en aktad plats bland
Europas bildade nationer. Historien, som skulle gifva oss svaret
härpå, förmår endast att följa denna utveckling under de sista
tusen åren, från den tid, då Sverige blef tillgängligt för de förstä
kristna missionärerna. Men bakom denna tidpunkt ligga icke ett,
utan flera årtusenden af svensk kulturhistoria, om hvilka krönikan
tiger, och som till och med traditionen glömt. Denna vårt lands
äldsta utveckling, oåtkomlig för arkivforskarens blickar, har först
under de sista årtiondena med framgång blifvit föremål för
forn-forskarens studier. Redan länge hade man visserligen fästat sin
uppmärksamhet vid åtskilliga fornlemningar, som tid efter annan
framdragits ur jorden. Men man hade icke blott begått det felet
att alltför lätt låta förleda sig till vågade, lätt ramlande hypoteser,
hvilka satte fornforskningen i misskredit; man sammanblandade
äfven de olika fornsakerna, anseende dem alla hafva tillhört samma
period och våra närmaste förfäder. Om man också icke längre
betraktade stenverktygen såsom från himmelen nedfallna åskviggar,
— en åsigt som ännu med kraftigt lif fortlefver i många delar af
vårt land — såg man i dem vanligen offerredskap vid bloten åt
asagudame. Denna tanke föresväfvade ju ännu Tegnér, då han
*) I hufvndsaklig öfverensstämmelse med ett i Febr oar i månad delta år i
vetenskapsakademiens hörsal hållet föredrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
