Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria. Af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melse med flertalet af de bohusländska bergtafloma, hvilke icke
gerna kunna tillhöra stenåldern, emedan flera af de der afbild&de
krigarne äro beväpnade med svärd, ett under stenåldern okändt
vapen, och emedan många af de der tecknade yxorna svårligen
kunna vara af sten. Från jernåldem (eller senare tider) torde de
väl icke heller förskrifva sig, då icke på någon enda af dem finnes
något spår af runor eller bokstäfver, men en sådan fullständig
frånvaro af hvarje upplysande text svårligen låter tänka sig, om
hällristningarna verkligen tillhört ett folk som egt kunskap om
runor eller annan bokstafsskrift. Att runorna voro kända redan i
den äldsta jernåldern, visa imellertid de stora danska mossfynden;
och det är för denna fråga icke utan sitt intresse, att en af
nordens äldsta runstenar just finnes i Tanums socken i norra
Bohuslän, att således runorna redan mycket tidigt voro kända i
hällristningarnas egentliga hembygd. Å andra sidan är det ett stöd,
om också icke ett bevis, för vår åsigt om dessa ristningars
brons-ålders-ursprung, att de flesta finnas i en trakt af landet, som är.
öfversållad med grafvar och andra minnen från bronsåldern 1).
Den tidens nordbor förstodo således att genom bildskrift,
genom ett slags historiska taflor bevara minnet af vigtigare
handel–ser. Här, såsom i Mexiko, lefde väl vid sidan af bildskriften en
muntlig tradition, nödvändig för dess tolkning. Sedan denna
tradition nu för längesedan dött, är det visserligen föga hopp att
någonsin kunna tyda de dunkla urkunderna. Men så mycket är
dock säkert, att bronsålderns nordbor, i likhet med många andra
folk med samma civilisation, uti bildskriften egt fröet till en mera
fulländad skrifkonst. Detta frö fick dock icke här, såsom i
orienten, utveckla sig till hvad det möjligen kunnat blifva; och en verklig
bokstafsskrift visar sig i norden först samtidigt med jemet Den
är då af orientalisk härkomst, uppsprungen från samma rot som
Greklands och Italiens alfabet
Då inga skrifna urkunder, inhemska eller främmande 2), hafva
något att förtälja om vår bronsålder, och traditionen glömt till
och med, att en sådan tid funnits, ega vi icke rätt att vänta några
upplysningar om nordens dåvarande religion, samhällsskick, seder
och bruk. Dock har man märkvärdigt nog funnit några saker,
hvilka utan tvifvel stått i samband med den tidens religionskult
Bland denna intressanta krets af fornsaker vill jag nu isynnerhet
’) Hällristningarna i Norrland och några dylika höra tydligen till en senare tid.
2) Professor Sven Nilsson anser dock, att Pyteas nnder sin resa omkring 350 är
f. Kr. kommit till Skandinavien, och att de återstående fragmenten af hans
reaebe-skrifning således kanna innehålla upplysningar om vår bronsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
