Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria. Af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framhålla den i en torfmosse nära Ystad funna bronsvagn, som
nu förvaras i Stockholms museum. Den hvilar på 4 hjul och har
fordom burit något, såsom de ännu qvarvarande stöden med deras
nithål utvisa. Hvad detta något varit, derom få vi lyckligtvis
upplysning genom en i Mecklenburg, och således ej långt från södra
Skåne, i en grafhög funnen alldeles dylik vagn, hvilken ännu bär
en stor bronsvas. Att dessa vagnar tillhört bronsålderns tempel,
torde vara ganska säkert i och för sig, samt synes vinna styrka
genom de omständigheter, under hvilka den mecklenburgska vagnen
påträffades. Dessa fynd hafva blifvit föremål för ett lifligt
intresse, isynnerhet sedan man fäst uppmärksamheten på några
till formen alldeles liknande bronsvagnar med stora vaser eller
kittlar, som Salomo lät förfärdiga för Jerusalems tempel, således
omkring 1000 år f. Kr. *).
Yid Rönninge på Fyen fann man för några fä år sedan en
stor präktig bronsvas och deri 11 dyrbara guldskålar med långa
handtag. Dessa kärl, hvilka förskrifva sig från bronsålderns sista
del, såsom arbetet och ornamenten utvisa, hafva utan tvifvel
varit använda i ett tempel, emedan de synas vara för kostbara att
begagnas till privat, verldsligt bruk.
Professor Nilsson anser, att man ännu kan spåra några
qvar-lefvor af bronsålderns kult i den vidskepliga dyrkan, som äfven i
våra dagar egnas mistein, Balders bane, och i det ännu i flera
delar af norden förtlefvande bruket att tända eldar på
valborgsmässoafton och midsommarnatten, de s. k. »baldersbålen», kring
hvilka traktens ungdom dansa. Fordom deltogo till och med de
gamle i denna dans. Det är mer än troligt, att dessa bruk, och
många dylika, hafva sin rot djupt ned i hednatiden; men om de
äro äldre än jernåldern, är den fråga som det torde vara för tidigt
både att bejaka och förneka. Hvad vi derimot redan nu torde
kunna afgöra, är att gudanamnet Balder icke kan, såsom professor
Nilsson anser, vara detsamma som det feniciska Baal. Ordet baldr,
hvilket såsom adjektiv förekommer i flera europeiska språk och
som ännu i formen båld eller håll lefver i våra dialekter, betyder
ursprungligen just det som ligger till grund för föreställningen om
guden, nämligen skär, hvit, skön och öfvergår småningom till den
från vår medeltidspoesi kända betydelsen båld. Den vise, fromme
asaguden Balder har också intet, som påminner om fenicernas
grymme Baal; endast namnens tillfälliga ljudlikhet.
Etatsrådet Worsaae, en af Danmarks mest framstående
forn-forskare, har nyligen fäst uppmärksamheten på åtskilliga intres-
■) Konungaboken, 7 kap. 13 ff. vers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
