Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristi eget yttrande Matth. 18: 3: »Utan I omvanden eder,
och varden såsom barn, skolen 1 icke komma i himmelriket», genom
hvilket barnen såsom ännu oförderfvade och skuldlösa förklaras
värdiga Guds rike, bevisar just motsatsen af kyrkans lära, att
barnen genom arfsynden äro i grund förderfvade, Gud misshagliga
och hemfallne åt den eviga fördömelsen. Det må vara, att
Frälsaren här framställer barnen såsom mönster i ett särskildt
af-seende, nämligen i afseende på deras undergifvenhet och
anspråkslöshet Men att dessa sedliga egenskaper dock hafva ett verkligt
värde i Guds ögon, följer omisskänneligt deraf, att Jesus på denna
grund dels framställer barnen såsom mönster till efterföljd, dels
äfven tillerkänner dem rätt till Guds rike. Jemf. Math. 19: 14 ff.
Luk. 18: 15 fö Den stora straffbarhet Jesus på ett af dessa
ställen, Matth. 18: 6, tillmäter barnens förförare bevisar äfven, att
Jesus ansåg de små barnen åtminstone jemförelsevis oförderfvade,
om icke alldeles oskyldiga. Men den kyrkliga dogmen om
arfsynden lärer helt annat, nämligen att hvar och en icke
pånytt-född menniska ända ifrån födelsen är till sin natur alltigenom
förderfvad, Guds ‘fiende och skyldig till den eviga fördömelsen.
Liknelsen Matth. 13: 3—8; Luk. 8: 5—15 om fyrahanda
sädesåker, af hvilken ett slag utgjordes af god jord, som bar
hun-dradefallt frukt, bevisar dock ovedersägligen, att menniskonaturen,
enligt det nytestamentliga åskådningssättet, har åtminstone något
godt qvar, och att ingalunda alla Adams efterkommande äro genom
hans fall lika förderfvade. Detsamma följer likaså af liknelsen
om ogräset bland hvetet, Matth. 13: 24—49. Ty hvetet, den goda
säden, hade dock ej kunnat uppväxa utan en för detsamma
mot-taglig jordmån, och ogräset, »den ondes barn», bevisar ej att
jordmånen var fullständigt förderfvad, utan att den var utsatt för äfven
onda inflytelser. Vid den stora verldsdomen skulle skilnad göras
mellan »de onda och de rättvisa» v. 49. Uti Matth. 3: 2, 8, Marci
1: 15, Luce 3: 8 uppmanar Johannes Döparen och Jesus sjelf:
»Görer bättring, himmelriket är hardt när, tron evangelium!» Detta
förutsätter ju hos menniskan förmåga af både bättring och tro.
Menniskan är alltså icke af naturen »truncus et lapis». Man må
ej invända, att meningen är: genom den helige Andes bistånd; ty
aposteln Petrus, som upprepar detsamma Apostl. Gern. 2: 38; 3:
19, jemf. Joh. 7: 39, sätter den helige Andes gåfva först efter dopet,
och den bättringspredikan, som här förkunnades, skedde till de
ännu oomvända. Matth. 19: 16, 20 säger Jesus: »Håll budorden,
så skall du ingå i lifvet», hvilket Jesus icke kunnat säga, om han
ej hos den rike ynglingen förutsatt någon förmåga att kunna upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
