Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt oskyldigt drabbat dem som blott velat lefva samvetsgrant
enligt Guds och Jesu bud. I allmänhet är dock fromleriets
föreställningssätt det vi ofvan tecknat. Är man ej nöjd med de nyss
angifna yttre orsakerna till pietismen såsom religiös företeelse,
utan vill dertill lägga inre subjektiva grunder, så finnas sådana
utan tvifvel äfven i vissa menniskors kropps- och själsanlag. Dock
skulle man göra orätt, om man härledde denna åsigt endast från
en sjuklig sinnesstämning, fördom eller begär att synas ortodox
enligt den strängt augustinska läronormen. Ty anledningar till
de pietistiska meningarne finnas ej blott i symboliska böckerna, utan
i sjelfva skriften.
Man kan säga, att den heliga skrift innehåller en tvåfaldig
lärotyp i afseende på det ömsesidiga förhållandet mellan den fria
viljan och nåden. Den ena af dessa framställer menniskonaturen
såsom icke helt och hållet förderfvad genom arfsynden, utan vill att
menniskan skall tillita sina egna krafter, och uppmuntrar till
frivillig ansträngning för sanning och dygd; den andra framhåller
företrädesvis menniskans naturliga eller genom syndafallet iråkade
svaghet, och synes fordra ett passivt öfverlåtande åt Guds eller
hans andes inverkan. Såsom den förra lärosatsen tillhörer mera
det gamla testamentet (1 Mos.-B. 4: 7; 17: 1. 5 Mos.-B. 6: 2, ö,
17, 18; 11: 26—28. Esek. 18 kap. och alla profeterna (Jer. 3:
12, 13, 14, 22; Amos 5: 14, 15. Ps. 34: 15; så framhålles den
senare mer af det nya och af några nya testamentets författare
(Johannes och Paulus) mer än af de öfriga. Men det är härvid
ej nog att jemföra det ena stället med det andra och den ene helige
författaren med den andre, för att finna hvad som af denna
jem-förelse kan framgå såsom resultat och såsom skriftens sanna
mening; utan man måste också tillse vid hvarje särskildt skriftställe
hvad författarens syftemål varit, af hvad anledning och för hvad
ändamål han på detta ställe yttrat sig just så, och företrädesvis
framhållit den enä eller andra sidan af saken. Så t. ex. kan man
lätt inse, att aposteln Paulus, i brefven till romarne och galateme
samt i anledning af de omvändes bland judarne anspråk på
företrädesrätt till Messie rike, skulle isynnerhet framhålla den fria
nåden i Kristo; hvarimot han på andra ställen, t. ex. i
Philipper-och Kolosserbrefven, mera uppmanar till egen kraftansträngning,
för att af denna nåds fördelar göra ett värdigt bruk. Hvad nu
de tre första evangelierna, apostlagerningarne och Jakobs bref
angår, så innehålla de intet ord om arfsynden, snarare motsäga
de densamma. Utrymmet tillåter oss endast anföra några få ställen
såsom bevis bland de många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
