Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta om pietismens grundsatser. Men vi böra äfven säga
nägot om de medel och krafter, hvilka pietismen i vårt land sedan
några årtionden oafbrutet satt i rörelse, för att utbreda och
befästa ibland oss icke blott evangelisk-luthersk tro och bekännelse,
utan äfven den uppfattning af densamma, hvilken sekten anser för
den enda saliggörande. Dessa medel ha i sanning ej bestått uti
att uppsöka och med hvarandra förena svenska nationens ädlaste
och mest intelligenta krafter för det stora målet: nationens
religiöst-sedliga lyftning. Fastmera har man haft all möda ospard att genom
till större delen ostuderade och okunnige, men med ihärdigt nit
och någon talegåfva utrustade lekmän hos folket, särdeles dess
lägre klasser, befordra det slags kristendom, som hänger vid
salig-hetsförvärfvandet genom blott tro, i detta ords pietistiskt-ortodoxa
mening, utan sinnesförändring och helgelse. Vi syfta på den vidt
utbredda kolportörsverksamhet, som bedrifves genom den s. k.
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen i Stockholm, med utgreningar och
ombud i nästan alla landsorter.* Vi påstå ej att nämda samfund
sjelf haft för afsigt att utbreda en så alltigenom lös kristendom.
Tvärtom erkänna vi oss med tillfredsställelse hafva erfarit, hvad
som står att läsa i sällskapets senaste årsberättelse för år 1869,
att nämligen styrelsen låtit utgå en varning mot sådant ordets
missbruk och velat ålägga sina utskickade i landsorten, att med
större hofsamhet, ödmjukhet och kärlek gå till väga vid evangelii
förkunnande. Men huru otillräckligt detta varit och är, att hos
så foga underbygda konventikelledare förekomma grofva missgrepp
i läran samt rå tilltagsenhet och öfvermod i tillämpningen,
framlyser af stiftelsens egen uppgift i årsberättelsen, att t ex. vid ett
tillfälle en kolportör i afseende på syndaförlåtelsens allmänlighet
förklarat: »Om du kommer till helvetet, min vän, så vet, att du
kommer dit med förlåtna synder», samt att en af missionsinstitutets
egna elever skrifvit om sig, besynnerligt nog, utan den minsta
reservation från styrelsens sida, att han från en besatt utdrifvit
en djefvul i Jesu Kristi namn. Man finner häraf, huru litet äfven
de af styrelsen tillsatta provinsombuden, ibland hvilka äro äfven
prester, kunna förekomma, att grofva förvillelser spridas hos
allmogen, om till evangelii förkunnande framgent utsändas personer
utan menniskokännedom och utan historiskt-exegetiska kunskaper.
Äfven i afseende på stiftelsens i god afsigt företagna och alltid
aktningsvärda bemödanden för den utländska missionen fä vi
anmärka det föga öfverlagda och misslyckade försöket att till ett
alldeles nytt och okändt missionsfält (Kunama) under Afrikas
brännande sol, och utan understöd af någon skyddande förmån eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
