Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Om vilkoren för jernvägsbyggnadernas fortsättande och jernvägarnas framtid i Sverige. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos dem som intresserat sig för och haft tillfälle att följa
med de skriftvexlingar, hvilka förekommit såväl i tidningar som
under riksdagsförhandlingarna rörande jernvägsbyggnader, torde
vi knappt behöfva återkalla i minnet, att yrkandet på
smalspåriga banors användande såsom ledande till ’ stor besparing,
i början bemöttes ifrån hvad man kunde kalla den officiela
sidan såsom snart sagdt en fix idé, som förtjenade föga afseende
och endast vittnande om brist på kännedom af det praktiska. Ett
ibland de första och icke minst märkvärdiga bevisen härpå kunde
hemtas ifrån en skriftvexling mellan jernvägsstyrelsen och
statsutskottet vid 1859 års riksdag, och hvilken ännu bör finnas i behåll
ibland detta utskotts handlingar. Under den påföljande tiden har
denna tvistefråga synts öfvergå till en partisak, och det har icke
varit mycket att undra på, om flertalet bland allmänheten under
sådant förhållande fästade mera afseende vid den åsigt som
omfattades af en så beundrad man som friherre Erikson och hans
stab, än vid den motsatta åsigtens förfäktare, om än desse kunde
åberopa praktiska resultat till stöd för sin mening. Sedan
erfarenheten imellertid böljat visa, att flera enskilda smalspåriga
banor utförts till ett pris, som icke vidare lemnade något tvifvel
öfrigt om den större hushållning och rentabilitet sådana medföra,
började försvarame af det dyrare systemet intaga en annan
ståndpunkt. De förneka numera icke hvad som ligger för ögonen,
nämligen att besparing både kan vinnas och måste sökas såsom
ett vilkor för möjligheten att för framtiden kunna gifva en större
utsträckning i vårt land åt den nuvarande tidens vigtigaste vilkor
för en underlättad samfärdsel och för näringarnas lifvande genom
billigare varutransporter; men såsom ett hufvudargument imot det
smalspåriga systemet lägges fortfarande största möjliga vigt på
olägenheterna af omlastning, der sådan kan komma i fråga mellan
banor af olika spårvidd. Och för att undvika dessa olägenheter
föreslå de nu såsom en utväg till den sökta och nödvändiga
besparingen ett mellanting, nämligen att alla sådana banor som kunna
utmynna i statsbanorna, men icke kunna bära en lika stor
anläggningskostnad, böra byggas med samma spårvidd som dessa, men
med öfverbyggnad af lättare skenor. Det är möjligt att detta
system kan för vissa fall hafva någon fördel; men det måste ligga
klart för hvem som helst, att omlastningens undvikande här blir
den enda fördelen, men derimot betänkligt om icke rent af ett
fel, att på svagare skenor föra samma eller en lika tung materiel
som statsbanornas. Genom en sådan halfmesyr förloras dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
