Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Anmälningar - Man och hustru. Roman af Wilkie Collins. Af —rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all den talang, han sedan utvecklar, ej förmår förtaga.
Hufvud-figuren i berättelsen är Geoffrey Delamayn, åt hvars skildring
författaren egnat stor förkärlek, éhuru uppgiften onekligen varit
mindre tacksam. Denne Geoffrey med sin otroliga brist på sedliga
begrepp och uppfattning af lifvets högre fordringar, som alltid
hänför allt till det kroppsliga, det materiela, och som endast har
känsla för kapplöpning, rodd och dylikt är onekligen en högst
ledsam figur, med hur stor konst och naturtrohet han än må vara
tecknad. Ej ens hans senaste dagar, medan han i stigande rus
och med sjunkande kroppskrafter rufvar öfver och skrider till
mordet på sin hustru, förmå i någon mån rädda läsarens intresse för
honom. Anna Silvester, hans olyckliga offer, är tecknad med
värme och klarhet, men framträder öfver hufvud för litet, för att
vi rätt skulle kunna fasta oss vid henne. Den följd af händelser,
som utspinner sig firing dessa bådas iråkade förhållande, är, som
v ofvan yttrat, af ganska stort intresse och anlagd med den
skickliga och konstnärliga beräkning, af hvilka Collins alltid visar sig
mäktig, äfven om en något raskare fart hade varit önskvärd i
-vissa delar. Oss synes nämligen, som om den omständliga
nog-granhet, med hvilken författaren enligt sin utpräglade realism söker
åskådliggöra hvarje enskildhet af händelserna, skulle kunnat mildras
något på de ställen, der ej vigtigare tilldragelser tima. Men å
andra sidan medgifva vi villigt att det är svårt att ej »käla med
sin begåfning», när man besitter en så utomordentlig förmåga af
lefvande skildring som Collins. Vi behöfva blott påminna om
kapplöpningsscenen och mordförsöket, för att hvaije läsare med
något omdöme skall erkänna det berättigade i vårt påstående, äfven
om ej så många andra ställen i detta arbete talade för detsamma.
Ett fel, som Collins här låtit komma sig till last mer än
annars, är att låta slumpen spela en allt för betydlig roll i de
händelser, han framställer för våra ögon. Man är flerfåldiga gånger
frestad att fråga sig: men hvarför kunde ej denna upplysning, detta
bref m. m. komma någon minut, någon timme tidigare? Hvarför
skulle allt tilldraga sig just så, då det lika väl genom en liten
mellankommande omständighet kunnat få ett helt annat utseende?
Med andra ord, Collins är ännu, trots allvarliga bemödanden,
väsentligen odlare af intrigromanen, »sensation-novelist». Den
kraftfullt ingripande makt, karakteren och själen utöfva på händelsernas
utveckling i lifvet, har ännu ej uppgått till full klarhet för hans
författaremedvetande; och det * är derför han i vissa af de här
skildrade figurerna ger oss så ur psykologisk synpunkt svårfattliga
företeelser. Han har synbarligen denna gång lagt an på
karak-tersteckning lika mycket som på spännande utveckling af
handlingen ; men hans figurer lida alla under den senares tryck, och
man saknar derför i hans verk detta förherrligande af andens
sjelf-bestämning och seger öfver alla yttre omständigheter, som dock
är sjelfva kärnpunkten i den nutida romanens väsen och uppgift.
På detta sätt ha figurer sådana som Hester Dethridge tillkommit;
hon är en äkta skapelse af’Collins’ fantasi, på samma gång
mystiskt-romantisk och produkt af en följd af händelser, mot hvilka hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
