Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Anmälningar - Man och hustru. Roman af Wilkie Collins. Af —rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej kunnat sätta nägot karakterens värn. Hennes »bekännelse» är
något af det för Collins’ lifsuppfattning mest betecknande vi läst.
Åtskilliga af bipersonerna, som således stå i mindre omedel*
bart beroende af händelserna, vittna derimot om en hög grad af
skarpblick och tillika om en humoristisk hegåfning, som med
framgång skolat upp sig hos Dickens. Denne Bishopriggs med sin
jovialiska skurkaktighet eller denna lady Lundie, den personifierade
dygden, eller sjelfve sir Patrick med sitt klara hufvud, sin
gammaldags motvilja mot sporten och outtömliga fyndighet äro alla
skildringar af hög förtjenst och fullt värdiga Collins’ föregående
skapelser, om ej till och med delvis öfverträtlande dem. Blanche
med sin trofasta vänskap och Arnold, den uppriktige och
okonstlade unge mannen, tillhöra äfven det bästa af hvad Collins
Iram-bragt och skulle vara ännu bättre, om de ej så lätt läte
under-kufva sig af det öde som i form af den skotska giftermålslagen
hotar deras framtid. Att allt‘ändock går väl, detta beror ytterst
på den slumpen att Geoflrey skref till Anna några rader, och att
Hester just i rätta ögonblicket — blir vansinnig.
8om man af ofvanstående finner, ha vi haft åtskilliga
invändningar att göra mot Collins’ senaste arbete; men det oaktadt anse
vi det, i det hela taget, beteckna ett nytt framsteg af den högt
begåfvade författaren. Den sedliga indifferentism, eller rättare den
brist på sinne för det sedligas betydelse i lifvet, hvilken man
till-förene icke utan skäl förevitat honom, och som äfven gjorde den
fantasirika Månstenen i grunden s& kall, — denna brist är nu på
väg att fyllas, i det de sedliga frågorna med märkbar kraft tränga
sig på författaren och göra anspråk på att lösas af honom. Det
är denna värme för de sedliga makterna som på ett så angenämt
sätt tilltalar läsaren i Man och hustru och låter honom öfverse
med flere af bokens brister. En nödvändig följd af denna vigtiga
omkastning, är att karaktersteckningen allt mer träder fram i
förgrunden; och såsom en tydlig öfvergångspunkt i detta hänseende
erbjuder Collins’ här ifrågavarande arbete stort intresse. Men
brytningen mellan det gamla och det nya pågår ännu i detsamma,
och det kan derför ej ega samma helgjutenhet, samma afrundade
fulländning som företrädaren Månstenen visar. Der en strid
utkämpas, der vika harmoni och ordning för tillfället. Men strid är
lif och utveckling till ett bättre; och så tro vi äfven Man ock
hustru peka på, att en af samtidens mest begåfvade
romanskriftställare går ett nytt och än ärofullare skifte till mötes. Det är som
betydelsefullt tecken både för honom och för vår tid som vi helsa
arbetet välkommet på svenska, der det framträder i det
fördelaktigaste skick, tack vare öfversättarens, dr C. J. Backmans, välkända
och mångbepröfvade talang.
—RN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
