Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Tolfte häftet, December - Arméfrågan i Sverige under det sista halfva årtiondet. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit beslutade (hvaribland förnämligast beväringsöfningarnes
förlängande 1857 från 12 till 30 dygn), äfvensom komitéer sysselsatt
sig med frågans utredande (beväringskomitén 1858—1859 och
landförsvarskomitén 1861—1865). Derjemte hade nationen genom
skarpskytterörelsen ådagalagt sin ifver för försvarets stärkande.
Men först genom K. M:ts vid förstnämda riksdag afgifna
proposition angående ordnandet af vissa delar utaf försvarsverket,
börjades frågans behandling af statsmakterna.
Grunderna för nämda kungliga förslag, hvilket hufvudsakligen
öfverensstämde med landförsvarskomiténs, voro följande. Den
stående armén skulle ökas, genom uppsättning af åtskilliga
in-dragne och vakante nummer, från 33,000 till 37,000 man (befäl
o
och spel inbegripne). Återstående behof af folk skulle fyllas
medelst 25,000 beväringssoldater, hvilka uttogos medelst lottning
(5,000 man inom hvarje beväringsklass) samt öfvades i 107 dygn;
öfrige approberade öfvades icke, hvarigenom hvarje tillgång på
ut-bildadt ersättningsmanskap, äfvensom möjligheten af en öfvad
landstorms uppsättande, bortföll. Men så hade man i stället, sedan
alla rekryter blifvit qvarlemnade i depoterna, en liten men väl
öfvad armé af 50,000 man, med hvilket ett land af 8,000
qva-dratmils yta skulle försvaras! — Sådant var systemet af »litet men
godU, som egentligen bestod i tillämpningen af det franska
kon-skriptionssystemet jeinte indelningsverket, således utgjorde en
dubbel börda. 1 Sverige skulle 5,000 beväringssoldater bland 35,000,
som årligen uppnådde beväringsåldern, således \ utlottas; i
Frankrike utlottades för stående arméns räkning 50,000 bland 320,000,
hvartill dock kommo 50,000 för reserverna, hvilka likväl föga öfvades.
Enligt samma förslag skulle för öfrigt beväringsskyldigheten
ökas från 5 till 10 år, hvarjemte beväringsåldern framsköts till
22 års ålder; skyldig att deltaga i landtstormen blef hvarje
vapenför person mellan 20 och 50 år. Imellertid var hela denna
utsträckning af vämepligten rent illusorisk, då vapenöfningen
inskränktes till ett fåtal, men massan af befolkningen förblef oöfvad.
Det oaktadt hyste vederbörande icke ringa förhoppning att lyckas
genomdrifva förslaget, .hvarvid man räknade på den för regeringen
gynsamma stämning, som efter representationsförändringens
genomförande ansågs vara rådande. Mot detsamma uppstod dock, så
fort nationen fick ögonen öppna i afseende på vämepligtens
orättvisa fördelning, en agitation, som nödgade ständerna till ett
artigt afslag, hvarigenom saken för denna gång förföll.
Vid första riksdagen enligt den nya representationsordningen
nämligen år 1867, öfverlemnade regeringen åt representationen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
