Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Tolfte häftet, December - Arméfrågan i Sverige under det sista halfva årtiondet. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf taga initiativet i afseende på försvarsfrågans lösning. Hittills
hade alla framställningar angående indelningsverkets lindrande
eller upphäfvande, såsom en följd af värnepligtens utsträckning,
blifvit lemnade utan afseende. Särskildt hade vid 1856—1858 års
riksdag de trenne högre stånden i frågan om beväringsöfhingamas
ökande från 12 till 30 dygn öfverröstat bondeståndet, som
huf-vudsakligen representerade rote- och rusthållares intressen. Men
nu erhöllo dessa intressen ett öfvervägande antal målsmän i andra
kammaren. Derjemte förmodade man, att de liberala och
frisinnade idéerna i allmänhet skulle göra sig gällande i vida högre
grad än dittills, hvårföre det vore bäst att genom i tid gjorda
eftergifter förebygga allt för stora hvälfhingar. Och bland nämde
idéer intogo frågorna om indelningsverkets upphäfvande samt
allmänna värnepligtens och folkbeväpningens införande ett stort rum.
Man blef derföre mera böjd än hittills, att lyssna till de fordringar,
som i nämde hänseenden framstäldes.
Detta visade sig äfven oförtydbart i det försvarsutskott, som
af riksdagen nedsattes, och hvilket bland sina medlemmar räknade
flera af första kammarens nuvarande förnämsta konservativa
koryféer. I det utlåtande, som af utskottet afgafs och till hvilket nämde
medlemmar utan reservation anslöto sig, föreslogs
indelningsverkets upphäfvande mot en billig aflösning. Såsom skäl härtill
anfördes de stora orättvisor och olägenheter, som med dess
bibehållande voro förknippade. De icke jordbrukande klasserna voro
befriade från dess tunga (t. ex. i städerna). Likaså den
privilegierade jorden (frälsesäterier, bergslager o. s. v.). Och äfven på
den indelta jorden tiyckte bördan ojémnt. Derjemte gaf
indelningsverket anledning till en mängd obehag och tvister mellan
rote-och rusthållare å ena sidan samt soldaterna och militärbefälet å
den andra. Härtill kom slutligen boställsj ordens minskade
afkast-ning, då den blott på kortare tider kunde utarrenderas samt ofta
sköttes efter olika grunder o. s. v.
Utskottet yttrade sig slutligen sålunda: »Tager man derföre
alla dessa olägenheter och orättvisor i betraktande, så måste det
anses såsom en handling af klokhet, rättvisa och billighet, om
man, med bibehållande af indelningsverkets ofvan framstälda goda
sidor (att stamtruppen låg på landsbygden i stället för i garnison),
kunde aflyfta bördan af den indelta stamtruppens anskaffning och
underhåll m. m. från den roterade och rustade jorden samt
öfver-flytta den på rikets samtliga inbyggare, hvar och en efter sina
vilkor. Förut rådde allmänt den grundsatsen, att vid jorden binda
den förnämsta skattebördan, fastän icke ens densamma öfver&llt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
