Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Tolfte häftet, December - Arméfrågan i Sverige under det sista halfva årtiondet. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under en annan form förekommande, uttrycken, måste således
hänföras till det simplaste slag af advokatyr. Den ringaste
eftertanke hade för öfrigt bordt gifva vid handen, att den strängt
ordningsälskande Carl XI vid en så djupt ingripande
organisationsfråga ej skulle vid samma åliggande tillåta utskrifningsfrihet för
somliga landskap, men ej för andra.
I Sv. Nilssons reservation s. 112—115 vederlägges pluralitetens
påstående angående tvenne slags utskrifningsskyldighet. Den, som
afsåg »regementenas fyllande», var den enda, som fanns, emedan
regementena tillsamman utgjorde armén, och någon annan
utskrif-ning för annat ändamål ej kunde komma i fråga. Den
utskrif-ning, om hvilken i 1682—83 års riksdags beslut namnes, hade
afseende på de delar af landet, som ännu ej underkastat sig
rote-ringen o. s. v. Se för öfrigt Carl XILs bref i Keys
reservation s. 91.
I Sv. Nilssons reservation s. 109—112 och i Keys s. 89—91
ådagalägges tydligt, att den utskrifning, om hvilken är fråga i
regeringsformerna af 1719, 1720, 1772, 1789 och 1809, allenast
måste anses gälla de landskap eller jordlotter, som då ännu ej
underkastat sig roteringen, äfvensom att de punkter, som i dem
handla om utskrifning, till en början innebära ett upphäfvande
af konungens genom 1683 års riksdagsbeslut tillförsäkrade rätt
att när som helst påbjuda utskrifning, samt sedermera innehålla
forbud eller inskränkningar i afseende på utskrifningsrätten utan
ständernas hörande — hvarmed å andra sidan ingalunda förnekas,
att båda statsmakterna enligt 80 § af nu gällande regeringsform hafva
rätt att ordna landets forsvar, såsom dem godt synes.
I Sv. Nilssons reservation 8. 107—109, 114—115 och 116
samt i Keys reservation s. 80, 81 och 85 bevisas, att den urgamla
värnepligt, på hvilken, enligt pluralitetens förmenande, det andra
slaget utskrifningsskyldighet skulle hafva grundats, i sjelfva verket
icke var något annat, än den urgamla skyldigheten att i tider af
högsta fara gå man ur huset eller ortförsvaret, äfvensom att denna
skyldighet blott utgjorde en form af värnepligten, hvilken stod
öfver eller vid sidan af de öfriga formerna deraf, nämligen adelns
rusttjenst och rusthållet for kavalleriets anskaffande, samt
utskrif-ningarna för infanteriets anskaffande.
Lika mycket, som skyldigheten att gå man ur huset
(ortförsvaret, landstormen) var ett rent personligt åliggande, lika mycket
hade skyldigheten till rusttjenst eller rusthåll varit det, emedan
både adelsmännen och rusthållarne sjelfva ursprungligen utgingo.
Sammalunda var förhållandet med utskrifningarna, hvilka alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
