Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Tolfte häftet, December - Arméfrågan i Sverige under det sista halfva årtiondet. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att beväringsinrättningen tillkommit på grund af nämda andra
slags utskrifningsskyldighet, från det rent personliga åliggandet,
hvilket således kunde utsträckas så långt som helst, utan att ro
tedier rusthållare kunde klaga öfver något ingrepp i deras rättigheter.
Hela denna lära om tvenne slag af utskrifningsskyldighet, som
aldrig förut blifvit framstäld och som stod i strid med alla kända
historiska fakta, kunde naturligtvis icke tillkomma utan en ensidig
och förvriden framställning af historiska förhållanden. Den var
ensidig, emedan komiterade blott sysselsatt sig med den historiska
utvecklingen af landforsvarets roterings- och rusthållsinrättning.
men icke med sjöförsvarets, och ännu mindre med indelningsverkets
forhållande till krigsväsendets och samhällsordningens utveckling i
dess helhet. Den var dessutom förvriden, emedan man af de fakta,
som stodo till buds, blott upptagit sådana som passade för
bevisningen, men uteslutit de andra.
Pluralitetens historiska utredning uppväckte äfven häftigt
motstånd hos en minoritet, som kanhända hufvudsakligen med
anledning af densamma bildades. Man har sedermera, djerft nog,
vågat påstå, att komiterades (pluralitetens) historiska utredning och
derå grundade påståenden angående värnepligtens utsträckning
aldrig blifvit offentligen vederlagda och aldrig kunnat blifva det
Man synes dervid ha litat på, att allmänheten icke skulle orka genomgå
de digra luntor, hvaraf ett komitébetänkande* till hvilket är fogadt
vidlyftiga reservationer, vanligtvis nu för tiden består. Och man
har kanhända räknat rätt häri. Men för en hvar, som verkligen
haft nog intresse för ämnet att genomläsa de reservationer, som
af herr S. Nilsson, E. Key och B. S. Ersson blifvit afgifna, samt
gjort detta med opartiskhet och noggranhet, måste det blifva klart,
att i dem en fullt tillfredsställande vederläggning af pluralitetens
utredning och deraf dragna resultat blifvit åvägabragt.
Vi beklaga, att utrymmet i denna tidskrift ej medgifver någon
vidlyftigare sammanfattning af denna vederläggning. Under
hänvisande i öfrigt till sjelfva reservationerna, må derföre härstädes
blott följande meddelas.
I Sv. Nilssons reservation s. 118—121 och Keys s. 85—89 är
tillfyllestgörande ådagalagdt, att utskrifningsfriheten, såsom det låg i
sakens natur och den föregående historiska utvecklingen, vid
indelningsverkets införande blef allmän för alla delar af landet, som
underkastade sig roteringen och rustningen, fastän de dervid
begagnade ordalagen omvexlade i afseende på lydelsen, äfvensom
handlingarna, i hvilka de förekomma, voro af olika natur. Hela
den slutledning, som grundas på de olika, än under en och an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
