Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Tolfte häftet, December - Arméfrågan i Sverige under det sista halfva årtiondet. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1867, ett försvarsutskott. Detsamma var likväl sammansatt af så
olikartade element, att föga godt af dess verksamhet kunde
väntas. Första kammaren, som redan upptäckt att de stora
hvälf-ningar, hvilka förmodades blifva en följd af
representationsförändringen, icke mera behöfde befaras, utan att de konservativa
intressena snarare erhållit en afgjord öfvervigt, invalde i utskottet
personer, som ansågos vara föga böjde för eftergifter i afseende
på de nya idéerna rörande försvarsfrågan. Flera af dem hade
visserligen sutit i 1867 års försvarsutskott och der röstat för
indelningsverkets upphäfvande; men dessa funno sig numera alldeles
icke föranlåtne att vidhålla denna åsigt. Andra kammaren invalde
åter personer, som afgjordt voro stämde för indelningsverkets
upphäfvande samt i detta hänseende ej ämnade låta pruta med sig.
Att under sådana förhållanden någon enighet i åsigter ej kunde
åvägabringas, var tydligt. Dertill kom att ledningen af utskottets
förhandlingar ej var den bästa. Då skiljaktigheten i åsigter å ena
sidan var så afgjord, under det å andra sidan utskottets
medlemmar voro temligen jemt fördelade mellan de olika åsigterna, hade
det lämpligaste varit, om man försökt förena de skilda meningarna
i tvenne grupper, af hvilka sedermera den ena, allt efter den
förseglade sedelns utslag, blifvit utskottets beslut, och den andra
reservation. I stället lärer tillgått sålunda, att man voterat öfver
hvarje punkt särskildt, då slumpen fick falla utslaget, i följd hvaraf
såväl besluten, som reservationerna gingo i alla möjliga riktningar.
Å ena sidan afstyrktes t. ex. K. M:ts förslag till kungörelse
angående allmänna vämepligten (beväringsklassernas ökande och
förlängda öfningar) på den ganska riktiga grunden, att de deri
föreslagna bestämmelserna stodo i nära samband med statsrådet
Abe-lins memorial i dess helhet, hvilket dock icke blifvit utskottets
pröfning underkastadt. Men å andra sidan tillstyrktes dock flera
af dess paragrafer, hvaribland isynnerhet hufvudpunkten angående
beväringsöfningamas förlängande från 30 till 60 dagar, och detta
oaktadt den lindring, som skulle motsvara nämda betydliga
utsträckning af vämepligten, afstyrktes såsom mindre lämplig.
På ett ställe (s. 12) uttalade utskottet bestämdt den
öfver-tygelsen, a^t en utsträckt tjenste- eller öfningstid för de
värne-pligtige ingalunda stode i sammanhang med eller i och för sig
horde föranleda en lindring i de mst- och rotehållare särskildt
åliggande besvär o. s. v. Men på ett annat ställe (s. 32) uttalades
lika tydligt den motsatta åsigten: att de yrkanden icke kunde
lenmas obeaktade, att en utvidgning af den allmänna vämepligten
på det närmaste berörde den frihet från utskrifning, som blifvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
