Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Tolfte häftet, December - Arméfrågan i Sverige under det sista halfva årtiondet. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller att obehörigt framhålla den ena på den andras bekostnad.
Men blott om man samtidigt erinrar sig alla, kan den jemnvigt
mellan försvarets olika delar erhållas, som är nödvändig för dess
ändamålsenliga ordnande.
Den punkt, som i denna afhandling hufvudsakligen blifvit
vidrörd, är den andra, nämligen frågan om anskaffandet och
organiserandet af tillräckligt antal krigsöfvadt manskap. Icke allenast
liniearmén måste betydligt förökas, utan äfven ersättningstrupper
beredas, samt en landstorm nybildas, som ej blott finnes på papperet,
utan äfven i verkligheten. Allt detta kan icke ske utan en
betydligt utsträckt vämepligt, såväl i afseende på tjenstetiden, som
öfningamas förlängande. Men rote- och rusthållare, som i andra
kammaren utgöra en pluralitet, skola sannolikt ej vidare gifva en enda
dag, utan motsvarande lindring af indelningsverket eller, om detta
ej låter sig göra, dess upphäfvande. Något dylikt har första
kammaren de senaste åren ingalunda visat sig hugad att medgifva.
Båda korporationerna hafva imellertid nog passiv motståndskraft
att göra sina åsigter gällande.
Men skall försvarsfrågan derföre fortfarande förblifva olöst?
Månne det icke finnes någon utväg att sammanjemka de skilda
intressena? Äfven de, som ur rättslig synpunkt förneka
befogenheten af rote- och rusthållares yrkande, äro dook ense om att
erkänna, det jordbruket, i händelse af värnepligtens betydliga
utsträckning, behöfver lättnad. Månne man med anledning deraf
icke skutte kunna lemna rättsfrågan å sido samt allenast hålla sig
till den nationalekonomiska sidan af saken? Och om det visade
sig att nämnde lättnad ej kunde beredas medelst lindring, månne
man ej skulle kunna medgifva indelningsverkets upphäfvande mot
en aflösning, som vore så billig och rimlig, att den af rote- och
rusthållare kunde antagas och åstadkommas?
Förf. har i sin förra uppsats i Framtiden (s. 509) föreslagit,
att indelningsverket småningom skulle upphäfvas genom manskapets
afgång under en viss öfvergångstid, hvarunder alla lediga nummer
betaide vakansafgift. I mån af den indelta stammens minskande
skulle värnepligten efterhand utsträckas till den grad, som vore
hehöfiigt. Rote- och rusthållare skulle då få räkna sig värdet af
de dagsverken, som härigenom gingo förlorade, under det de
be-höllo sin gamla börda, till godo såsom aflösning. Efter
öfvergångs-tidens slut skulle de kostnader, som motsvara indelningsverkets
rotering, öfvertagas af alla samhällklasser efter andra artikelns
bevillning. Möjligt är, att man kan utfinna något lämpligare
förslag, som har utsigt att af rote- och rusthållare antagas. Men
förf. har ännu icke sett något dylikt framstäldt
Förf. har vidare föreslagit (s. 508), att man för den blifvande
armén skulle antaga ett blandadt system af stam och
folkbeväpning, sålunda, att infanteriet erhölle en stark befälskader af både
fast och värnepligtigt befäl, men föröfrigt bestode af beväring med
3 å 4 gånger törfängd öfningstid; kavalleriet skulle kunna helt
och hållet värfvas och allenast erhålla beväring till
ersättnings-manskap; det värfvade artilleriet skulle bibehållas vid sin närva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
