Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, December - Herr von Bismarck och borussianismen. 3. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett särskildt, eller ett sådant, om hvilket holsteinska
standerforsamlingen egde fatta det beslut, hon for Holstein ansåge
tjen-ligast, och riksrådet egde lagstifta på det sätt, som bäst främjade
konungarikets och Slesvigs intressen. Ett exempel torde förtydliga
förhållandet: tullagstiftningen var ett »fælles», ett för hela
monarkien gemensamt eller ett helstatsärende; antag att riksrådet för
en införselsartikel besluter en, holsteinska ständerförsamlingen en
annan tullsats, hur lösa denna svårighet? Regeringen egde då att
förklara, att denna fråga ej längre skall vara gemensam, att
riksrådet och ständerförsamlingen för framtiden må derom besluta
efter godtfinnande, hvar för sitt område; om ständerförsamlingen
faststält en lägre tullsats, så bestämmer regeringen, att tilläggstull
betalas vid införsel från Holstein till Slesvig eller konungariket,
der tullen är högre, o. s. v. Kungörelsen påbjöd således icke
Hol-stein8 »utsöndring», utan dess betydelse ligger för det första i en
fullständig eftergift för holsteinarnes anspråk, för det andra deri,
att den lemnade i deras fria val, om och i hvilken mån de ville
qvarblifva i eller upplösa lagstiftningsgemensamheten med Danmarks
rike, hvarjemte den slutligen tog ett direkt, steg till en partiel
utsöndring genom stadgandet, att af det holsteinska manskapet skulle
bildas en särskild arméafdelning.
Danska regeringen hade nu i fullaste mått beviljat Holstein
allt, hvad förbundet under exekutionshot fordrat genom beslutet
af den 7 Febr. 1861. Och hvad blef så lönen för denna
fullständiga eftergift? Vi veta, att den höga tyska förbundsdagen föga
intresserat sig för folkfrihet och konstitutionela rättigheter;
förbunds-landet Holstein var i dess hand blott ett medel att trakassera
Danmark; men för detta ändamål var det af nöden att
upprätthålla dess författningsförbindelse med Danmark, ty eljest stängdes
dörren för den inblandning i de rent danska angelägenheterna,
hvilkens främsta syfte var att komma åt Slesvig. Mot denna
hårdnackade, systematiska trolöshet var det absolut omöjligt att komma
till en fredlig lösning af tvisten, med mindre Danmark lät
före-skrifva sig lagar och gjorde sig till vasall af förbundet Sedan
de tyska fordringarna genom Marskungörelsen blifvit beviljade,
besvarades den af Preussen och Österrike med häftiga protester
och af förbundet med beslutet af 9 Juli 1863, som vid hot af
förbundsexekution yrkade Marskungörelsens återkallande, hvilket
danska regeringen, i enlighet med svensk-norska kabinettets råd,
till en början vägrade att efterkomma, då denna förbundsexekution,
såsom också svensk-norske utrikesministern i en depesch af den
19 Juli ådagalade, var ett under förbundsrättens former falskeligen
maskeradt, fiendtligt angrepp på en oberoende stat Imellertid
fann man sig dock sedermera i Kjöbenhavn föranlåten att, efter
samråd med svensk-norska kabinettet, återkalla Marskungörelsen
den 4 December. Tre dagar derefter, sedan således äfven denna
förevändning för angreppet ej mera fauns, fattade förbundsdagen
det definitiva exekutionsbeslutet, och den 23 Dec. började
förbunds-trupperna inrycka. Ehuru denna s. k. exekution intet annat var
än ett krigiskt öfverfall, drog danska regeringen sina trupper till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
