Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, December - Herr von Bismarck och borussianismen. 3. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Med afseende på möjligheten för den danska regeringen, att
kunna fortgå med särskilda representationer för de fyra olika
de-larne af den danska monarkien, hvilkas bifall skulle vara
nödvändigt för beviljandet af de för monarkien i dess helhet gemensamma
utgifter, se vi oss tvungna att uttrycka vår farhåga beträffande
det praktiska resultatet af en dylik anordning. Det är möjligt
att vi misstaga oss, och vi anse oss böra erkänna, att ett
yttrande af den makt, som är i besittning af den längsta
erfarenheten af det parlamentariska lifvet, är för oss af en stor betydelse;
men om vi grunda våra iakttagelser på utöfvandet af den
parlamentariska styrelseformen, sådant som det hos oss sjelfva eger
rum, är det oss omöjligt att komma derhän, att vi kunna dela
samma öfvertygelse.»
Det är ej nödigt att omtala den emission af diplomatiska
papper, hvartill lord Russells förslag gaf anledning, ty resultatet var
blott en gagnlös bläckspillan. Danska regeringens politik närmade
nu en vändpunkt, som antydts af konseljpresidenten redan i Maj
s. å. vid mottagandet af de 71.000:s adress: man ämnade nämligen
omsider, i enlighet med svensk-norska kabinettets råd, öfvergifva
helstatsplanerna och ställa de tyska landsdelarne i en lösare
förbindelse med den öfriga monarkien; det var, om än ej så
decide-radt, dock till sin allmänna riktning en återgång till Marsministerens
förut nämda program från 1848. Efter att i November 1862 en
öfverordnad regeringsmyndighet för Holstein inrättats, sorterande
under holsteinska ministeriet, utfärdades följande år den bekanta
30 mars-kungörelsen. Man har ofta betecknat denna kungörelse
såsom ett påbud om Holsteins »utsöndring» ur helstatsforbindelsen,
men detta är oriktigt och förvillande. Det hufvudsakliga i
kungörelsen är, att den medgaf allt hvad holsteinarne år 1859 yrkat
under det s. k. »provisoriets» namn. Holstein som intill år 1858,
genom sina representanter i riksrådet, hade sin behöriga andel i
lagstiftning och beskattning for monarkiens gemensamma
angelägenheter, men som sjelft tiUtvingat sig upplösningen af sin
representativa- förbindelse med Danmark-Slesvig, fick nu denna sin
konstitutionela makt och inflytelse på alla gemensamma
angelägenheter öfverflyttad på sin egen särskilda ständerförsamling,
hvilken således blef med det dansk-slesvigska riksrådet sidoordnad och
utrustades med makt och myndighet att, på Holsteins vägnar,
antaga eller förkasta hvarje lag, som anginge hela monarkien, samt
att votera tilläggsbevillningama till helstatens normalbudget. Detta
var det hufvudsakliga i kungörelsen. Men på det att ej härigenom,
när det folie holsteinarne in att sätta sig på tvären, den för
konungariket och Slesvig bestående, gemensamma representationens,
eller riksrådets, lagstiftningsmakt skulle kunna helt och hållet
paralyseras, så antydde kungörelsen vidare att, när riksrådet och
holsteinska ständerförsamlingen stannade i olika beslut rörande
något gemensamt (»fælles») eller helstatsärende, så skulle ej dettas
lösning derför behöfva för alltid omintetgöras, utan skulle då ett
sådant ärende kunna förvandlas från ett gemensamt, eller ett
sådant hvarom samma bestämmelser skulle gälla i hela monarkien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
