Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, December - Kriget och de svenska sympatierna. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande för folket imot junkerdömet och militärdespotismen. Med
fullt erkännande af den höga bildning som finnes inom Tyskland,
af det myckna goda, som i många riktningar kan vara att hemta
af dess föredöme, samt af den vackra egenskap inom sällskapslifvet,
som är bekant under benämningen »Gemiithlichkeit», måste den
hållning och karakter som tyskarne alltsedan det stora krigets slut
1815 visat i sina politiska lifsyttringar, väcka tvifvel om att de i
sistnämda hänseende ännu på länge skola hinna från ord till sak.
Eller huru annars förklara att så många upplysta, verkligt
patriotiska och frisinnade män, som år 1848 voro församlade i
Frankfurterparlamentet, sutto och dekreterade den ena författningen efter
den andra till konstitutionens ombildande, det ena
försigtighets-måttet efter det andra mot regeringsmaktens missbruk, men
obekymrade om huru de skulle gifva kraft åt sina beslut läto konungen
under tiden samla omkring sig hela den fysiska makten, den väpnade
styrkan, till dess han fann sig nog säker, för att kunna skicka ett
detachement och köra ut hela den rådplägande församlingen, som
på köpet efteråt blef utskrattad, kanske icke minst af hr Hazelius
och de med honom liktänkande.
Härvid kan invändas, att öfver 20 år förflutit sedan 1848
och att en ny generation till stor del hunnit komma in i
ärendena samt gifva det allmänna tänkesättet dess riktning.
Det är ock troligt, ej blott att flertalet tyskar i teorien äro
frisinnade i fråga om sina inre angelägenheters ordnande, utan
äfven att allvarsamma ansträngningar skola göras till vinnande af
liberala reformer; men anledningen till misströstan om dessas
framgång i Preussen ligger uti den makt, som regeringen genom
herre-husets tillhjelp redan har i den nuvarande konstitutionen att kunna
sätta sig öiver folkrepresentanternes beslut i frågor som röra folkets
och regeringsmaktens ömsesidiga ställning — och i afseende på
den blifvande allmänna riksdagen (det nu under bildning varande
tyska förbundets) deruti, att då dess representation är tillsatt efter
hufvudtal, komma Preussens deputerade att erhålla majoriteten.
Ingenting skulle vara oss kärare, an om dessa farhågor vederlädes af
verkligheten. Att de imellertid icke utgå från blott ett
subjektivt tycke, skulle kunna visas med åberopande af många yttranden
ifrån Tyskland sjelf; såsom prof derpå vilja vi här citera ett sådant
tyskt vitsord, som gäller just den af hr Hazelius vidrörda punkten.
En af Tysklands mest aktade och berömde politiske män, den
nyss aflidne deputeraden Carl Twesten, utgaf år 1861, då (ännu ej
allmännare känd, en politisk broschyr under titeln: Hvad som ännu kan
rädda oss. Ett ord utan omsvep. Denna skrift utgick ifrån de
allmänna politiska förhållandena i Europa, i hvilka Napoleon Ul då
intog en så framstående plats, att författaren liknade honom vid Filip i
Macedonien, men slutet af skriften sysselsätter sig med Tysklands
inre ställningar och förhållanden och med den vid valen till 1858
års riksdag af regeringen såsom paroll för »de stilla i landet»
uppstälda satsen: »nicht drängen» (icke tränga på!), imot hvilken
broschyrförfattaren uppsatte en annan: »det behöfves att tränga på!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
