Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, December - Månadsöfversigt af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tert afvoga stämning mot det lidande Frankrikes hittills af lyckan
gynnade motståndare? Den faktiska tillvaron af en dylik allmän
känsla af förbittring mot de öfvermodige segervinnarne hos hög
och låg, gammal och ung inom vära landamäreu är nog och öfver
nog bestyrkt, och har ej heller, 6Ävidt vi känna, af någon
förnekats. Icke ens den göteborgska tidning, som med så brinnande
nitälskan och så anmärkningsvärd brist på framgång söker undervisa sin
i denna punkt oläraktiga publik om förträfQigheterna hos »grefve
v. Bismarck8 lika djerfva som stora politik» — icke ens denne af
en lättrörd fantasi nog mycket beherskade samtida har kunnat
dölja för sig, att ett svalg är befastadt mellan å ena sidan hans
egen beundrande opinion i fråga om nämda politik, och å andra
sidan, hela den bildade svenska allmänhetens. Undantagsfall ha
imellertid förekommit, vi böra ej förtiga det: två å tre enstaka
röster ha omsider förenat sig med Handelstidningens länge utan
gensvar ropande röst; två å tre proselyter har den outtröttlige roparen
verkligen lyckats vinna för den af honom formulerade
trosbekännelsen: preussarnes Gud är stor och Bismarck är hans profet! Men
dermed är det ock ett slut på det ifriga omvändelseverkets
triumfer. Vårt folk öfverhufvud, de djupa lederna af tänkande och
upplyste svenske medborgare ha med harm tillbakavisat den i
fråga varande tidningens bedröfligt ryktbara försök, att med en
oäkta gloria af egen tillverkning smycka mästaren i den statskonst,
vi redan förut, på anförda skäl, betecknat som det politiska
tar-tuferiets. Med en eubällighet och styrka, hvartill föregående tider
knappast kunna uppvisa något motstycke, har den allmänna
meningen i Sverige uttalat sin förkastelsedom öfver detta preussiska
system, denna »borussianism», eller huru man nu vill benämna den
af illsluga ränker och upprörande våldsbragder hopfogade
statskonst, hvars orättmätiga lystnader, understödda som de äro af en
million bajonetter, innebära en stående hotelse mot verldsfreden.
Hvarje ny framgång den preussiska krigskonsten förstått tillvinna
sig, har än mera stegrat den känsla af oro och beklämdhet, som
under de senaste veckorna varit allmän i vårt land. Det är liksom
kunde sig hvar och en i sin stad fattad af den mörka aningen, att
de mordiska hugg inkräktarne nu rikta mot Frankrikes blottade
barm, nästa gång — hvem vet huru snart? — torde komma att
drabba en annan, långt svagare motståndare. Och visst är, att
när helst ett budskap anlände om något preussarne tillfogadt
allvarligare afbräck, skulle en sådan underrättelse härstädes mottagas
med ett jubel kanske lika entusiastiskt som det, hvarmed
folkmassorna å Berlins gator och torg välkomna den gamle konungens
andäktigt salvelsefulla segerbulletiner »till drottning Augusta.»
Endast den ohjelpliga kortsyntheten kan invagga sig i den
föreställningen, att nationela antipatier och sympatier, så starka
och allmänna som de, hvilka för närvarande råda i vårt land, kunna
betraktas som foster af en tillfällig nyck för ögonblicket. När
Hamburger Nachrichten i sitt famösa manifest till Hamburgs
köpmän påstår, att man i Sverige »utan ringaste orsak» lagt i dagen
»det mest fanatiska hat» mot Tyskland, så bevisar detta påstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
