Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 1. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora fortjensterna, utan att derför, som många i dylikt fall för
sed hafva, lemna felem bristerna, svagheterna oanmärkta. Starkare
i teckningen än i koloriten, försmående motsättningens effekter,
är den bild hr R. lemnat kanske något blek, men det oaktadt
mera träffande och trogen än någon annan som kommit under
våra ögon. Som ett, ur vår synpunkt, märkvärdigt drag, vilja vi,
innan vi gå vidare, allenast anmärka, att hr R., specielt i fråga
om Wallins öfversättning af Johannis evangelium och epistlar, icke
med tystnad förbigår de språkfel, som der förefinnas i allt för
rikt tal, och som alltid måste förekomma, då författaren vill gifva
uttrycket en fornartad prägel, utan att ega annat stöd vid detta
vanskliga företag än det, som ligger i »fint gehör och språktakt»
Samtidigt med sin »Resa» utgaf hr R. en skrift om De civila
embetsmännen i Sverige, ett arbete, som icke varit för oss
tillgängligt, och om hvilket vi derför ej kunna yttra oss. Af ett
iifligt intresse för fäderneslandets politiska utveckling tycker man
sig redan här och der i hr Ris föregående skriftställareverksamhet
skönja spår; dock har han först med anledning af den märkvärdiga
riksdagen 1840 funnit sig manad att offentligen, likväl anonymt,
uppträda på denna arena, full af skri och dam, för att pröfva
äfven sina krafter på lösningen af det vigtiga samfundsproblem,
representationsändringen, som då satt en myckenhet mer eller
mindre begåfvade hjernor i utomordentligt stark verksamhet På
intet område löper en duglig man så stor fara att blifva
missförstådd, misstydd och misskänd, som på det politiska. I Tidens
oro och tidens kraf (2 häften, 1840) är det genomgående
grunddraget otvifvelaktigt en sansad konservatism, stödd på bestämd
öfvertygelse, väl genomtänkt och kraftigt försvarad. Vore för den
opartiska granskningen, såsom ty värr ofta nog för det allmänna
omdömet, ett slagord tillräckligt att bryta stafven öfver verksamhet
och åsigter, skulle en förkastelsens dom dermed snart vara fäld
öfver detta hr R:s verk, så mycket förr, som just den då i fråga
satta förändringen i representationssättet, tvåkammarsystemet, mot
hvilken han argumenterar, nu vunnit tillämpning i vår statsstyrelse,
och de uppstäJda betänkligheterna således de facto blifvit på det
amplaste vederlagda. Går man likväl närmare in på hr Ris
granskning, följer man i detalj hans kritiska belysning af ställningar
och förhållanden, skall man på mer än ett ställe nödgas vidgå,
att hans uppfattning hvilar på god grund, att med den
genomförda förändringen en del af de påpekade olägenheterna,
oegent-lighetema och farorna icke underlåtit att framstå och göra sig
känn- och märkbara. Man skall äfven med tillfredsställelse finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
