Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 1. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forskningens förnämste målsman på det samfälda germaniska
området, hade då genomarbetat sitt väldiga material och som en
präktig efterskörd på det fält, der hans verksamma ande och hand
förut inhöstat så rika skördar ur vårt stamfolks språk, rättsväsende
och gudalära, just öfverlemnat sin Geschichte der Deut schen Sprache
(1848). Dobrowski, som gått hädan 1829, hade redan sju år före
sin död hunnit nedlägga frukten af sina lärda mödor i det för den
slaviska linguistiken betydelsefulla verket Institutiones linguœ
sla-vicœ dialecti veteris. Bopp, som i stor skala tillgodogjort sig de
nya forskningarna i sanskrit och zend, i slaviska så väl som i
germaniska och till en del äfven i keltiska språk, hade i det
närmaste afslutat sitt väldiga, jemförande språkverk, Vergleichende
Grammatik, och på det nybrutna fältet arbetade oförtrutet, dels
i desse föregångares spår, dels sjelfständigt, Pott, Zeuss, Curtius,
Schleicher, Miklosisch m. fl. Dialektforskningen var i gång,
ut-gifningen af fornskrifter bedrefs på alla håll raskt och med en
noggranhet och insigt, som lemnade helt andra resultat än
föregående tiders halflärda, vågsamma företag i denna riktning.
Hvad den skandinaviska norden och särskildt vårt land
beträffar, hade den nya tidens exakta forskning i språk och fornhäfd
icke stannat efter grannländernas. I Danmark, det lilla men
lifs-kraftiga landet, hade Rask först skapat en vetenskaplig isländsk
grammatik, hade utgifvit Björn Haldorsons isländsk-latin-danska
lexikon samt med sin angel-saxiska och sin friesiska språklära
väsendtligt bidragit att underlätta kännedomen om beslägtade tungor.
Att den isländska litteraturen i Danmark sedan lång tid tillbaka
haft sina flesta och mest nitiska dyrkare är en känd sak. Också
hade der med lofvärd ifver först den Arna-magnæanska
Kommissionen och sedan, längre fram i vårt århundrade, det af Rafn
stiftade Oldskrift-Selskabet samt det Nordiske Literatursamfundet sörjt
för utgifvande af det vestra Skandinaviens gamla skriftverk i allt
bättre, allt mera tillgänglig gestalt och en följd af goda
öfver-öfversättningar bidrog i sin mån att underlätta studiet af detta
det dyrbaraste underlag för fosterländsk bildning och sprida
intresse derför. Den nordiska mytologien hade nu funnit bearbetare
i den lärde Finn Magnusen och i Rasks lärjunge N. M. Petersen,
den förre dessutom känd som tolkare af den äldre Eddan, den
senare, mångsidigt verksam, här i synnerhet beaktansvärd som
grundlig kännare af alla de nordiska språken, hvilkas öden han
högst förtjenstfullt tecknat i sin Det danske, norske och svenske
Sprogs Historie9 som utkom 1830. Hvad särskildt det danska
språket vidkommer hade Rask, som äfven utgifvit en kortfattad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
