Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 1. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansk grammatik, afsedd för England, under de senare åren af
sitt lif egnat icke liten möda åt ett försök att bringa förnuft,
ordning och öfverensstämmelse i sitt modersmåls rättskrifning, ett i
det närmaste lönlöst, tacklöst arbete, men icke dess mindre af
stor förtjen8t. Hans motståndare, Chr. Mohlbech, en rörlig ande,
hvilken först gjort sig bemärkt som estetiker och
litteraturhistoriker, hade deijemte vändt sin håg åt språkforskningen och på
detta område åstadkommit en Dansk Ordbog (1833) och ett Danskt
Dialekt-Lexicon (1841). Danmarks gamla lagar och rätter hade
af juristen Kolderup-Rosenvinge blifvit utgifna (1821—46),
visserligen ej så fullt tillfredsställande, att ju icke senare utgifvare, med
större insigt i forna språket och skarpare kritisk blick, funnit
åtskilligt att ändra och förbättra, men dock i tillräckligt godt skick
att kunna i nödfall användas äfven vid språkstudier.
I Norge, der oafhängighetskänslan efter en seklerlång sömn
åter vaknat, ungdomlig, frisk och stark, lik prinsessan sofvande i
skogen, tog studiet af »oldnorsk», som man väl kan tänka sig,
snart liflig fart Sträfsammast var måhända P. A. Munch, som i
förening med R. Keyser utgaf Norges Gamle Love (1846—49), i
förening med Unger Det oldnorske Sprogs etter Norrönasprogets
Grammatik (1847), ensam »den seldre Edda» (1847), Det gothiske
Sprogs Formkere (1848), Sammenlignende Fremstttling af det
danske, svenske og tydske Sprogs Formkere (1848),
Fom-Svenskans och Fom-Norskans Språkbyggnad (på svenska, Stockholm
1849). Om vi tillägga Lange, som i förening med Unger började
utgifva Diplomatarium Norvegicum (1847—) och Holmboe, som
år 1848 utgaf sin språkjemförande afhandling om »det oldnorske
Verbum», äro väl intill den tid vi på förhand uppstält som gräns,
Norges bästa namn inom det rent språkliga området af den
nordiska fornforskningen nämde, och — med undantag för några
ypperliga aftryck af gamla handskrifter, såsom bl. andra
Fager-skinna af Munch och Unger (1847), Alexanders Saga, utg. af
Unger (1848), Olafs hin helga Saga, af Keyser och Unger,
Konge-spettet, af Keyser, Munch och Unger (1848) — äfven deras hit
hörande verk. Äfven det i Norge herskande folkspråket, söndrat
i ett mångtal bygdemål och ännu fåfängt sökande det i dem
gemensamma, som med nationens allmänna bifall kan vinna
upp-höjelse till riksspråk, hade funnit sin vetenskapliga målsman i
Ivar Aasen, som år 1848 utgifvit första upplagan af Det Norske
Folkesprogs Grammatik, ett arbete af större betydelse genom det
nya stoff, som der fans sammanfördt, än just genom sjelfva
behandlingen, som ännu ej uppnått den reda i plan och jemnhet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
