Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 1. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hastig blick på den i språken inneboende lag, som bestämmer
konsonanternas inbördes ställning och deras öfvergångar särskilda
tungomål imellan — en lag, som, fastän af Ihre l), och efter honom af
Rask, redan känd, värderad och använd, nn mera är allmännast
bekant under benämningen den »Grimmska» eller ljud-skredslagen
(Gesetz der Lautverschiebung) — påpekar hr R. och styrker genom
exempel nödvändigheten af att i hvart särskildt fall bedöma den
till pröfning föreliggande saken »efter hennes egen art och eget
läge», icke blott efter allmänna lagar, hvilka mången gång,
oskyldigt nog, låta bruka sig som stöd för en alldeles falsk åsigt. Det
första af hr R. anförda exemplet på ett sådant den allmänna
lagens stillatigande gillande af en filologisk befängdhet, är den i
Upsala-handskriften af Ulfilas’ möso-götiska bibelöfversättning
brukade förkortning fa, fn, som af gamla utgifvare blifvit oriktigt
upplöst som fan% ehuru den i sina begge former rätteligen föreställer
frauja, fraujan, nominativ- och accusativform af ett äfven i vårt
forna språk väl bekant ord, som betyder herre. Detta rent ur
luften gripna fan, stäldt i lärd jemförelse med Pan, Faunus och
Marsernes, af Tacitus (Ann. 1,51) omnämnda gudomlighet Tanfana,
skulle nu vara ett och samma med vårt fan, hin onde. En engelsk
lärd, Johannes Gordon, hade dock kommit det rätta på spåren,
och några år senare förklarade Ihre i sitt Glossarium, först att
det vore ett afgjordt misstag att sammanställa de till sitt ursprung
»himmelsvidt» (toto coelo) skilda orden fan, det möso-götiska och
det svenska, af hvilka det senare vore en sammandragning af det
gamla fiandin (fienden), danska fanden, och sedan, i ett tillägg,
att »vännen» Gordon genom bref meddelat honom sin upptäckt af
den missförstådda förkortningens rätta upplösning, »hvilken»,
tillägger Ihre, »om hon är så sann som hon synes mig sannolik, skall
låta fan försvinna ur det möso-götiska språket», hvilket ock skedde.
Hr R. visar derefter hur Ihre, vilseledd af ett besatt falskt citat i
Spegels Glossar, låtit draga sig från sin egen riktiga åsigt om
härledningen och rätta teckningen af valen (dvalen), för att som
förklaring upptaga ett ord valur (valr), hvilket skulle betyda frost,
men som aldrig i denna betydelse funnits till; visar nybildningen
af det förgifna fornordet Gauthiod, berör flyktigt de begge
för-slagsmeningar, som uppträda med anspråk på att lemna rätta
tolkningen af konung Olofs, med benämningen skötkonung, tillnamn/
1) I de inledande raderna före exemplen p& konaonantöfverglngar yttrar Ihre:
»Nornnt enim omnes, qui Linguas tractarnnt, singulas fere habere sno genio accom*
modataa litterarum permatationes, quas qui non observat, pro alienis sæpe habet, quae
proximse cognationis sunt». Gloasariam Saiogothicum, prooemium, p. XLI.
lYamtide». Band 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
