Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 1. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och öfvergår derefter till skärskådning af åtskilliga andra fall, der
ljudlikhet framkallat eller kunde framkalla oberättigade slutsatser
med afseende på ords härstamning eller slägtskapsförbindelser *).
Då det icke är vår afsigt att steg för steg följa hr R. på denna
både angenäma och lärorika lilla studieresa, torde det ursäktas,
om vi med förbigående af jemförelsen mellan lacryma = ådxQv =
tår, som valts att försinliga den nya språkforskuingens metod och
på samma gång lemna bevis för det påståendet att yttre olikhet
ingalunda utesluter ett bestämdt sammanhang, som dock först med
vetenskapens hjelp kan ådagaläggas, och med förbigående af de i
rad dermed följande påpekningar af fomdrag, som, med större
eller mindre säkerhet, återfinnas i vårt språk, förflytta oss ett
stycke framåt för att sedan med snabba steg ila mot slutet. Icke
blott ord imellan består i särskilda språk en så att säga,
kroppslig frändskap; äfven en annan af mera andlig art förefinnes, som
uppenbarar sig i tankegång och begreppsbildning, vare sig att
denna samstämmighet beror på ett ursprungligen lika sätt att
uppfatta och sluta, på en, som hr R. kallar det, »gemensam språklogik»,
eller på mera mekanisk väg tillkommit genom efterlikning, genom
direkt öfverflyttning. Som exempel på en dylik öfverensstämmelse
i tankeföljd anför hr R. l’&voq (folk) och t&vtxog (hedning) som
fullkomligt motsvaras af de latinska gens och gentilis. I sistnämda
språk förekommer ytterligare pagus (by), med sitt adjektivpaganus,
hvars betydelse af slättbo stöder sig på ett ställe hos Cicero, der
det brukas i motsättning till »montanus», och som af senare kristne
författare användas i betydelsen hedning. Huruvida sammanhanget
mellan dessa föregående uttryck och de möso-götiska haipi (hed)
och haipnó (fem. sg. = hednisk), de isländska heiftr, heifoinn och
de fornsvenska hept hepin på andra bållet har starkare
förbindning än en godtyckligt antagen härledning, är här icke stället att
undersöka: tankegångens parallelism är i alla händelser slående.
I benämningen på dagarne i veckan visar sig mellan germaniska
och romaniska språk en gemenskap i tankegång och uppfattning
hafva egt rum, som företer åtskilliga intressanta fall af öfverens- 1
1) Som bevis på stt jemväl ett sekulärt snille pS detta område kan råka ut for
villfarelser, erinrar hr R. om Goethes bekanta Erlkönig eller Erlenkönig, enligt Heyse
■ein gefahrliches geisterbaftes Wesen in der nordiscben Fabellehre», men enligt Jao.
Grimm en kung, som aldrig funnits till. Jacob Grimm upplyser äfven att Goethe
blifvit missledd af Herder, som i sin Stimmen der Völlcer oriktigt öfversatt det danska
Mer- (-elver) kon ge (alfvernss konung) med Erlkönig, i sammanhang hvarmed det
kanske ej saknar intresse, om vi anmärka, att äfven Wilh. Grimm, språkmannen, i sin
öfversättning af den gamla danska balladen »Herr Oluf» låter både ErScömg och
Erlkönig» Tochter uppträda {Altdånische HeldenUeder, sid. 91, f.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
