Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Bilder från fjerran länder. Af Herman Annerstedt - 1. En framtida eröfrarestat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp en hel katekes af vackra saker, der en opartisk domare m&ste
erkänna att de ha försteget framfor oss.
Att erkänna en annans öfverlägsenhet, öppet eller inom sig,
är obehagligt nog, när man vet sig skola råka i kollision med
honom, och är ej egnadt att ingifva några vänliga känslor hos
dem, som redan börjat täfla med kineserna i allt möjligt arbete
och finna sig dervid komma till korta. Men det är eller borde
ej ensamt vara nog att väcka motvilja hos filosofer och filantroper,
och det oaktadt kunna ej kineserna undgå att väcka en ovilkorlig
antipati äfven hos tänkande menniskor, som göra 6ig reda for det
inflytande de otvifvelaktigt skola utöfva på andra länder, då de
börja sprida sig mera. Man skulle tycka att alla dessa vackra
egenskaper borde göra oss välvilligt stämda mot dem, men det
ligger något under alltsamman, som måste vara motbjudande för
hvar och en, som är konstruerad inombords liksom vi andra, med
alla våra fel och brister.
Deras karakter, i trots af alla de ofvan nämda vackra
egenskaperna, förefaller oss som ett af deras egna sura äppelträd. Det
ser bra ut och bär frukter också, och dessa sitta der, röda och
gula, och se lockande nog ut på afstånd, och kineserna äta dem
och tycka att de smaka godt, men för oss smaka de som surkart
allesamman; vi äta hellre en potatis, fast den ej kallas frukt, den
har åtminstone växt på matjord, och det är hvad kinesens
äppelträd ej bar; det är planteradt på en bit öfverloppsmark, som
blifvit qvar, då all annan jord blifvit upptagen för produktiva
ändamål.
Det ligger till grund för deras karakter och civilisation och
hela verldsåskådning en materialism, som aldrig kan väcka några
sympatier hos oss, och som ovilkorligen ingifver motvilja och
farhåga för allt som sprungit derur. Vi må tala om materialister
bland oss sjelfva, det är dock något helt annat; vi ha alltid något
gemensamt med dem i sjelfva tankegången. Man må på rent
vetenskaplig väg komma till realism eller sensualism eller empirism
eller hvad de heta, de der olika — ismerna, som, följdriktigt
uttänkta och tillämpade, leda till den rena materialismen, det
betyder ingenting; man får aldrig den stora mängden att i
verkligheten tro på ens slutsatser, och tror måhända ej på dem sjelf
heller. Der går ett smygande tvifvel, likt en remna, genom hela
den klyftigt hopfogade tankebygnaden, och det slutar vanligen med
ett slags reservation i slutkapitlet, eller någon ursäkt genast i
början, som visar att der ej finnes lefvande och modig
öfverty-gelse hos vår tids materialister, och en sådan öfvertygelse är dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
