Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Bilder från fjerran länder. Af Herman Annerstedt - 1. En framtida eröfrarestat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Irrad som fordras i våra dagar för att fä nägon att tro. Man må
resonnera för oss hur mycket som helst och bevisa att materien
är allt, anden och det ideela intet; vi tro det ej, det ligger imot
på något sätt, det är ej så vår natur. Men framställ en lös teori,
den må vara hur obegriplig och obevisiig som helst; endast den
lyfter sig helt litet öfver materien och den hvardagliga verkligheten
samt frainställes med en verklig öfvertygelse om dess sanning, så
skola der alltid finnas de af oss som äro färdiga att tro, äfven
utan att klart och tydligt förstå det framstälda. Vi äro en gång,
vare sig af naturen eller andra orsaker, idealister, och vilja ej
vara annat Man kan alltid med mer eller mindre framgång på
våra förhållanden tillämpa idén om det rätta, det sköna, det sanna.
Vi må mer eller mindre ofullständigt uppfatta denna idé, eller
knappt göra oss klart hvarom frågan är, men vi så att säga känna
att der ligger något tilldragande i hvarje uppfattning som sätter
det fullt verkliga något högre, än att vi just kunna taga i det
med händerna och tumma på det Der finnes hos oss åtminstone
en sträfvan att höja oss öfver den jordkrypande prosan.
Alldeles tvärtom med vår långpiskade medbroder. Han vill
så att säga taga i sitt ideal med händerna och vända på det litet
grand, så att han må känna och se att det är verkligt. Den
högsta andliga ståndpunkt han tyckes anse det löna mödan att
uppnå, är en redig föreställning om det nyttiga här i verlden.
Får han klart för sig att det är nyttigt att vara saktmodig, emedan
det befordrar matsmältningen, eller ai andra orsaker, så antager
han ock att det är rätt att fara vackert fram. Han är realist af
natur, eller uppfostran eller vana, lika mycket som vi äro idealister,
och han vill ej blifva annat. Man må tala med kinesen huru
mycket som helst om skilnaden mellan ande och materia, han
tror det ej, och tycker att det är nonsens att alls spilla ord på
saken. Hvad han kan erfara med sina fem sinnen och sluta sig
till af denna erfarenhet, det är han med om, men sedan följer
han ej med längre, och det är fruktlöst att söka få honom ur
fläcken. Han har för sig det der märkvärdiga fenomenet, sin egen
kropp, som skall födas, och klädas och roas och arrangeras för på
alla vis, och han har fullt upp att göra med detta under hela
sitt lif, och blifvcr ändå ej riktigt klok på en sådan besynnerlig
företeelse; hvarför skulle han då öka sina omsorger här i verlden
med bekymret för något, hvars sjelfva tillvaro han ej kan fatta?
Det finnes i hela den del af kinesiska litteraturen, som blifvit
öfversatt, ej det ringaste spår till sträfvan att lyfta sig öfver det
rent materiela. En af deras mest framstående tänkare, som grun-
Framtideit. Baud 5. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
