Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Bilder från fjerran länder. Af Herman Annerstedt - 2. Om det europeiska missionsväsendet i Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stället för att bekymra sig om annat? Detta är ju både
enfaldigt och opassande, och kan, enligt kinesens uppfattning, ej annat
än ingifva forakt för såväl intelligensen som karakteren hos
personer, som hålla på med sådant.
Det förefaller deiföre verkligen hopplöst, att med goda medel
söka inverka på dem, ty ställa till hur vi vilja, med ord, eller
skrift, eller handling, eller personligt föredöme, så äro vi i deras
Ögon sådana barbarer, att intet som vi säga eller göra, han vara
annat än djupt underlägset och barbariskt. De ha sina en gång
för alltid bestämda åsigter om hvad som är rätt, klokt och
passande, och det är icke tänkbart för oss att genom något slags
öfvertalande söka förändra dem; och exempel kunna ju ej utträtta
något hos folk, som grundligt förakta allt hvad vi taga oss till.
Om vi se på vår ställning till kineserna sedan kriget 1842,
då vi egentligen började komma i beröring med dem, så är den
just icke egnad att ingifva dem några särdeles fördelaktiga begrepp
om vår religion. Vi måste alltid ihågkomma att de ovilkorligt
associera med hvarandra vissa begrepp; missionärer och
bombkanoner ha kommit tillsamman, och tyckas ännu i dag ha intim
förbindelse med hvarandra; sker der någon oförrätt mot en
missionär inom skotthåll för de andra öfvertalarne, så låta de
oför-töfvadt höra af sig. Kristendom och opium höra ihop på ett eller
annat sätt, och komma från samma håll; kyrkor och krig måste
ha något med hvarandra att göra, ty der kriget gick fram, finnas
nu kyrkor qvar som minnesvårdar öfver nederlaget; kristna
församlingar och intriger äro detsamma, och innebära uppstudsighet
mot mandarinerna och politiska oordningar. Kineserna kunna ej
annat än ha svårt för att skilja på det ena och det andra; om de
äro rädda för något sorts folk och betrakta dem som sina fiender,
så är det missionärerna: ej af fiendtlighet imot läran, ty hon är
dem såsom lära fullkomligt likgiltig, men emedan de ha så mycken
erfarenhet af allt det krångel, som missionärerna förskaffa dem.
Ville dessa endast hålla sig till sitt omvändelseverk, så skulle ingen
bry sig om dem, men detta synes vara dem omöjligt, — och i
följd deraf komma de alltid i strid med mandarinerna, som äro
afundsjuka på de kristnes inflytande — Äfven den mest fredlige
missionär kan ej finna sig uti att hans åhörare förbjudas att
infinna sig, då traktaterna tillförsäkra dem religionsfrihet; han måste
på något sätt tillförsäkra dem åtnjutandet af denna frihet, och
vänder sig till mandarinerna, som betrakta dessa sammankomster
med misstänksamma ögon, såsom medel för en rörelse, politisk
eller annan, som hotar att undergräfva deras inflytande; och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
