Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Bilder från fjerran länder. Af Herman Annerstedt - 2. Om det europeiska missionsväsendet i Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha ju ej orätt häruti. Till sitt skydd begagna de den kinesiska
metoden med omvägar, och trakassera de omvända, eller anklaga
dem for brott, som de ej begått, och missionärerna måste komma
sina trosforvandter till hjelp, om de ej vilja se dem förskingrade.
Ofta nog lära mandarinerna ha rätt; men kineserna finna
missionärernas beskydd ganska lämpligt, för att derunder kunna begå
hvarjehanda förbrytelser, och då de blifva antastade, vända de sig
till missionärerna och bedyra sin oskuld, och påstå att det är
re-hgion8förföljelse; dessa sistnämda måste taga upp saken, om de
ej vilja se sina församlingar upplösta.
Hela ställningen för närvarande är verkligen så föga egnad
att underlätta spridandet af kristna läran, att det nog är
förgäf-ves att försöka genom direkt omvändelse.
Man skall måhända invända, att vi borde ej intaga en så
fiendtlig position, utan mera söka att försona dem med oss, med
våra seder, bruk och åsigter. Detta är på det hela en
politisk fråga; men en sak kunna vi dock vara säkra om: att så snart
vi ej upprätthålla religionsfriheten genom handgripliga åtgärder, så
är det slut med den. Finnas der ej bombkanoner för
missionä-rärerna att falla tillbaka på, så få de snart laga sig ur landet;
och om ej de utländska ministrarne i Peking längre taga upp
sådana mål, som röra dessa tvister mellan mandariner och
missionärer om religionsfriheten, så kommenderas der genast höger och
venster om i alla församlingarna från allra högsta ort, ty der är
man mer än på något annat håll rädd för det utländska
inflytandet.
Vi borde umgås med kineserna, torde nä gon säga, så att de
kunde lära känna .oss, och vi dem, och fördomarne å ömse sidor
försvinna. Men detta har sina stora svårigheter. De katolska
missionärerna försöka: de kläda sig som kineser, låta stångpiskan
växa, och raka sitt hufvud för öfrigt, och lefva bland dem helt
och hållet på deras vis; men endast de allra lägsta klassserna vilja
umgås med dem, och endast emedan de ha nytta af dem på
något sätt; de s. k. litterati, som ha tagit examina, och ensamma
hafva några större kunskaper, och bland dem hela
mandarinklassen, skulle aldrig vilja ha något med dem att göra, annat än
trakassera dem, då de komma åt
Vi andra, som kineserna ej misstro så mycket (om de än i
botten hata oss), borde måhända umgås med dem; men p(l
ingendera sidan är man hågad för ett sådant umgänge, och jag tror
ej att det skulle leda till annat än ännu större antipati på båda
hållen; vi hafva i sjelfva verket så litet gemensamt i taukegång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
