Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Bilder från fjerran länder. Af Herman Annerstedt - 2. Om det europeiska missionsväsendet i Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och åsigter, att något umgänge är omöjligt; och så finnes der den
der rasskilnaden, som är så omöjlig att öfvervinna. Man kan
ej förmå sig att anse dem som jemlikar. Några engelsmän hafva
försökt i Indien att umgås med infödingar för att närma dem till
oss; men det vill ej gå. Jag kände en lady derute, ett nobelt och
bildadt fruntimmer, som ansåg det vara sin skyldighet att umgås
med sin mans bekanta, och att det skulle vara dem nyttigt. Hon
bjöd dem till sig då och då, hinduer och parser, och gick
omkring till hvar och en, och sade några förbindliga ord, ungefar
som en drottning bland allmoge, och det föreföll mig som om
dessa ej rätt visste hvad fot de skulle stå på, när de sågo en
annans hustru gå lös i rummet, och säga dem artigheter; det måste
alldeles strida mot deras åsigter om hvad som passar. Hennes
man tycktes betrakta hela tillställningen ungefär som om hon fått
en idé att bjuda upp hästarne i stora salongen.
Sådant må ändå gå för sig i Indien, der de infödde äro mera
böjliga, och låta experimentera med sig, och dessutom äro i sitt
yttre sätt vida mera lika oss. (En förnäm hindu eller parser både
talar och för sig med en elegance och en värdighet, som vi ofta
få söka efter i Europa).
Men i Kina vore det förgäfves att försöka; de förakta oss
alldeles för mycket för att vilja rätta sig efter våra bruk, om de
ej för tillfället se en fördel deraf, eller äro rädda på något vis,
så att de beqväma sig att gifva efter. Men hur kan det vara
möjligt att umgås med sådana barbarer, som gå arm i arm med
sina hustrur på gatan, som ej hafva det ringaste begrepp om hvad
som passar, som göra tusen andra saker, hvilka tydligen visa den
låga ståndpunkt de stå på i civilisation?
Jag kan ej förstå hur något närmare umgänge någonsin kan
uppstå mellan oss, om vi ej vilja rätta oss efter deras bruk, och
dertill hafva vi ingen lust.
Men utom alla de svårigheter som framställa sig vid sättet att
omvända dem, så kommer den frågan: äro de verkligen med sin
närvarande verldsåskådning mottagliga för den kristna religionen
eller för någon religion alls? Man säger att budhismen är deras
rådande bekännelse, men jag tror ej att den har något inflytande
öfver dem; och att den alls finnes der, har nog sin grund i deras
vidskepelse; sådan är ganska väl förenlig med fullkomlig brist på
religion. De äro af naturen rädda, och då man skrämmer dem,
kan man möjligen få dem att för tillfället tro på hvad som helst
Budhistpresterna passa på när de äro i betryck, och sälja åt dem
amuletter, eller afgudabilder, eller rökstickor, alltefter behofvetför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
