Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Politiska betraktelser. 5. Om de politiska partierna i Sverige. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt, hvarpå man velat göra anspråk till minoriteternas fordel. I
sjelfva verket är detta yrkande ingenting annat än ett de gamla
politiska intressenas försök att ännn hejda demokratiens
påtryckning, men som så uppenbart strider imot allt hvad samhällsbegrepp
heter, att det måste väcka förvåning att t. ex. en så skarpsinnig
tänkare som Stuart Mill, vare sig emedan han ej kunnat frigöra
sig från engelska fördomar eller — sannolikare — emedan han
låtit sig vilseledas af sin kärlek för individualitetens erkännande —
hvilken äfven vi dela — kunnat omfatta en sådan åsigt. Till och
med Tocqueville, som i så starka ordalag talar om »majoritetens
tyranni» ‘), erkänner likväl att majoritetens välde är det enda
berättigade i en demokrati. Utan att vidlyftigare ingå i denna fråga,
är uppenbart att erkännandet af minoritetens rätt i sjelfva verket
är ett erkännande af en pluralitetsrätt, eller just af det man ville
förneka. Ty hvarpå grundar sig ytterst minoritetens rätt?
Otvifvel-aktigt på individens; ty minoritetsläran säger ingenting om högre
bildning, större förmögeuhet o. s. v. utan tillerkänner
representationsrätten åt endast ett visst antal individer. Om nu detta
antal t. ex. vore 1,000, under det 999 liktänkande icke hade rätt
att representeras, h vårföre skulle ej de 1,000 lika väl gifva vika
för t. ex. majoritetens 2,000, som de 999 måste bortstötas och de 1,000
upptagas? Icke någon förening af individer för gemensamma
ändamål, dessa må vara för nöje eller nytta, kan praktiskt bestå utan
tillämpning af principen om pluralitetens rätt; hvarför skulle ej
densamma tillämpas äfven i politiken? Må minoriteterna utöfva
hela sin styrka genom pressen, vid valen o. s. v. — och denna
styrka är oändligt mycket större, än man af en minoritets blotta
numerär kan sluta, i fall denna minoritet har till sitt förfogande
öfverlägsna insigter, större förmögenhet o. s. v. — men må man
dervid stanna, och ej i representantförsamlingen rent principielt
inkasta minoritetselement. Den åsigt, som har minoriteten för
sig på ett ställe, har majoriteten för sig på ett annat; den som
på en tid om fat bi s af minoriteten, omfattas på en annan tid af
majoriteten. På detta sätt inkomma i representationen uti en
naturlig ordning element från båda sidorna; men att med flit
hopgyttra dessa olika element uti en församling, som har till
yttersta ändamål att besluta och handla, kan endast tjena att
splittra och försvaga nationalrepresentationens kraft — icke minst
Ui i denna punkt, likasom i åtskilliga andra, måste man, enligt hrad frlu
andm håll ar brkant, antaga att Tocqneville, för alt jttra sig så som han gjort,
verk-Jigeu iu&»t »akun tillräcklig sakkänucdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
