Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Ännu några ord om kriget och de svenska sympatierna. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid intiycket af de gräsligheter som redan äro så vitsordade, att de
ej kunna bestridas, komma till den slutsatsen, att det utgör en
af de icke minst vigtiga delarna af frågan om valet mellan
sympatierna — att om krigets början och den omåttliga apparaten af
utrustningen dertill ifrån Tysklands sida voro åtminstone formelt
berättigade genom Napoleon den tredjes krigsförklaring, utan afseende
på den skuld som konung Vilhelm jemväl derför måste bärå
genom sitt förhållande i Ems, så har dess fortsättning efter Sedans
och Metz’ intagande, sedan kejsaren och de franska arméerna
blif-vit fängna, landets förhärjande, städernas brandskattande eller
af-brännande och det uthålliga fastän hittills misslyckade försöket att
betvinga Paris, ett helt annat och vidsträcktare syftemål. Det är
sedan 1848 års händelser i Tyskland bekant, att konung Vilhelm,
dåvarande kronprins, vid det tillfället utmärkte sig för sitt hat till
revolutionen och demokratien och att han, i anledning af sitt råd
att man borde qväsa befolkningen i Berlin medelst nedsablande i
massa, måste begifva sig till England undan folkets förbittring. Det
oaktadt har han sedermera, efter sitt uppstigande på tronen, redan
före de senaste krigens utbrott återvunnit en icke obetydlig grad
af popularitet, emedan han ansågs ärligare än den aflidne brodern
och företrädaren varit. Denna popularitet har sedermera ökats
genom den sammanslutning af Tysklands särskilda delar och
utvidgning af Preussens makt som hans regeringstid representerar,
och allt har visat, att Tysklands folk, under sin längtan efter den
länge förgäfve8 sökta enheten, för den yttre maktens skull
jem-förelsevis föga aktat på vården om sina egna politiska rättigheter
gent imot regeringsmakten, härvid begående samma misstag som
hunden i fabeln, när han släpte köttstycket för att gripa efter
skuggan.
Att det icke hade mött någon svårighet för de tyska
makt-hafvande, att efter Sedans och Metz* fall kunna göra en mycket
hederlig fred med tillräckliga garantier imot vidare angrepp ifrån
franska folkets sida, som dessutom icke ville kriget, är redan
åda-galagdt af de flesta som afhandlat detta ämne, och jemväl i vår
förra artikel. Alla tecken visa att det ihärdiga, grymma och
kon-siderationslösa fortsättandet deraf således numera icke afser
Tysklands säkerhet, hvilken redan efter fälttågets första del var vunnen,
utan egentligen är riktadt imot revolutionens grundsatser och
republiken, som man anser hafva sin härd i Frankrike: — det är
den, som skall »skjutas, brännas och krossas», såsom Marcel sjunger
i visan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
