Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Ännu några ord om kriget och de svenska sympatierna. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom ett bidrag till närmare förklaring af detta antagande,
erinra vi om följande yttrande af en tysk professor, Gans, i en af
hans från trycket utgifna föreläsningar på 1830-talet: »Den franska
revolutionen — såsom den kan kallas efter sin utgångspunkt,
eller revolutionen öfverhufvud, efter sina verkningar, bildar en
likadan afdelning i menskligbetens historia, som kristendomen,
betraktad i dess yttre följder, eller som reformationen för trenne
århundraden tillbaka. Om detta icke erkännes af många, som önska
den gamla goda tiden före den stora omhvälfningen tillbaka, emedan
de icke känna denna föregående tid, så var det samma förhållande
med kristendomen vid dess första inträde.» Detta afhandlar den
tyske vetenskapsmannen på ett särdeles intressant sätt och säger
slutligen, att om det var kristendomen som först upptäckte menniskan
och hennes värde, samt följde henne nära två tusen år under
kämpandet att komma till erkännande såsom samhällsmedlem, så
innebära den franska revolutionens grundsatser menniskans upphöjande
till medborgare och undanrödjandet af de hinder som ligga i vägen
för detta syftemål.
I denna korta förklaring af den franska revolutionens
innersta väsende ligger också nyckeln till den förbittring imot
Frankrike, som råder hos allt feodalklass- och privilegii-väsende,
hvaraf Tyskland med sitt junkerthum och sin militärdespotism
ännu öfverflödar. Det är visserligen sant, att revolutionens
frukter endast delvis kommit Frankrike till godo; det har lidit mycket
af Napoleon den förstes egoistiska cesarism, af restaurationens
hämdlystnad och sträfvande att qväfva revolutionens grundsatser,
och senast af Louis Napoleons sjelfviska försök att exploitera
Frankrike till sin personliga fördel, hvaraf man så nyligen sett
följderna. Det oaktadt har dock revolutionen i det landet burit
så mycken frukt i jemlikheten inom samfundslifvet och inför den
borgerliga lagen, samt i den ömsesidiga aktningen för allmän rätt,
som ej kunnat utrotas, att Frankrike i dessa hänseenden stått
framför Tyskland, hvilket ock till en del förklarar hvarföre så många
främlingar företrädesvis strömma till och finna lifvet behagligt i
många delar af det förra landet, samt att fransmän minst af alla
nationer utflytta till andra länder. Deruti ligger ock förklaringen,
hvarföre man sett huru de under askan glimmande gnistorna af
folkfriheten imellanåt kunnat uppflamma till en låga, vid hvilken
folken i alla länder känt sitt hjerta uppvärmdt; — det behöfves
väl knappt erinra om det lifliga och spända intresse, hvarmed
såväl 1830 som 1848 års revolutioner helsades af flertalet ibland
folken i alla länder. — Mot denna revolutionens princip är det, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
