Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Anmälningar - Bellmans samlade skrifter. Af —en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af deo lätt förderfvade art som epistlarne. Man finner denna
af-skrifts betydliga underlägsenhet rid jemföreisen med fiera äldre,
som härleda sig från tiden under och strax efter epistlarnes
tillkomst, och hvilkas läsarter på samma gång upplysa, förbättra och
tillöka den nu kända texten. Ty, som bekant, diktades det stora
flertalet af dessa mot slutet af 1760 och under början af 1770 talet.
Redan 1773 på sommaren anmäldes 50 epistlar till prenumeration,
för att af trycket utgifvas, och endast några fö af de senaste
härleda sig från midten af 1780-talet. Under sådana förhållanden
kan man ej undra på, att de flesta blifvit vid träget afskrifvande
förderfvade; och att Bellman eller hans vänner skulle varit några
textkritiker af modern noggrannhet är ej att begära, helst hela
företaget med utgifvandet från början var en förlagsspekulation af
Åhlström, som sökte sysselsättning för sitt privilegierade nottryckeri.
Bellmans intyg om att texten af honom öfversetts och rättats har
naturligtvis endast tillkommit på förläggarens och Kellgrens
begäran, utan att han tagit någon närmare kännedom om sättet huru
med granskningen och utgifningen tillgått. Det skulle föra oss
alldeles för långt att med några omfattande prof bland de flera
hundra som stå oss till buds ådagalägga, i hvilket underhaltigt
skick denna så ytterst märkliga diktsamlingstext ännu befinner sig;
men såsom ett enda bevis på huru förderfvade dess läsarter äro,
kunna vi ej underlåta att ånyo nämna att en nyligen i Ny
Illustrerad Tidning offentliggjord upplysning, att nämligen i episteln
om Ullas »flykt» (»Vår Ulla låg i sängen och sof»,) jollret om de
fyra halta gubbar, som bortförde den sköna, bör utbytas mot det
begripliga talet om paltagubbar, den allmänt bekanta benämningen
på »separationskarlarne», ett slags underordnade stadstjenare.
Dylika på läs- eller staffel af en bokstaf beroende ändringar äro dock
långt från flertalet bland dem som böra vidröras.
Men om Bellmanstexten, sådan hon nu lyder, befinner sig i
ett otillfredsställande skick, isynnerhet hvad epistlarne och sångerna
angår, så lider hon icke mindre af en betänklig ofullständighet.
£tt sekularsnille af den höga rang inom verldslitteraturen, som
Bellman, har knappt skrifvit en rad, så obetydlig, att han ej
för-tjenar bevaras, åtminstone när skalden följt sin ingifvelses ström.
Men ännu förvaras en väldig mängd af Bellmans småvers, bref
med teckningar m. m. dels i handskrift, dels spridt i samtidens
tidningar och tidskrifter. Äfven om han strött enkla blommor på
en nu förgäten graf eller fägnat ett bröllopslag med de muntra
ljuden från sin lyra, måste dock hvarje yttring af hans oändligt rika
och flödande snille innebära en tanke, en stämning, ett minne, som
ej kan och får försvinna utan uppmärksamhet. Man betrakte hur
tyskar och fransmän nu gå till väga med sina största författare,
och läre af dem. Vi äro gerna med om kritisk sofring, när det
gäller talanger af andra och lägre rang; stora snillen måste vårdas
som ett folks dyrbaraste andliga egendom, och intet af deras arf
får ’förfaras. v
Dessa korta antydningar om texten kunna visa åtminstone att
det ej är så väl bestäldt med Bellman, som kanske mången tror.
Kommer så frågan om förklarandet och belysning af hans sånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
