Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Den gammalkristna konsten i Roms katakomber. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helt nära den plats, der nu nedgången ar till Calixti
katakomber, står eller stod en liten bygnad, hvars egendomliga form
först väckte de Rossis uppmärksamhet, i det att en nisch gaf den
en viss likhet med de gamla oratorier, hvilka de kristna brukade
resa öfver sina grafställen. Han lät inköpa jordstycket för Pius
lX:s räkning, började gräfva och återupptäckte här det rikaste af
Roms hittills bekanta katakombsystem.
Trappan, som för oss ner, tyckes vara från 6:e eller 7:e
århundradet, men under dess stenar ser man spår af en äldre och
vackrare, troligen från 4:de århhundradet. Genom en gång, hvars
väggar äro uppfylda med »grafith»-inskriptioner, ristade i kalken,
börjar man sin vandring. Denna leder oss omvexlande än genom
dessa trånga gångar, ej bredare än att jerat två personer kunna
gå förbi hvarandra, men af skiftande höjd, från litet öfver en
mans höjd, till 3 å 4 manshöjder, der på båda sidor grafvar äro
inhuggna i den mjuka stenväggen, tre, fyra, intill åtta öfver
hvarandra, efter längden, hvarje graf så lång som en menniska: bär
inlades liken i dubbla täcken, i hvilka fanns osläckt kalk, för att
hindra utdunstningar — än leder oss vår vandring till platser, der
gångarne utvidga sig till kapeller (krypter), hvarest man vid
martyrernas grafvar redan tidigt samlades till bön — senare väl under
förföljelsens dagar äfven till kärleksmåltider och till predikande.
Kryptema äro fyrkantiga, och hafva ofta ett lågt, hvälfdt tak med
spår af korshvalf!), väggame äro vanligen indelade så, att midt
rmot ingången en halfrund väggnisch upptager bufvudmartyrens
graf, under det liknande nischer, en eller flera på hvardera af
sidoväggarne, antyda, att flera än ett helgon hvilar i detta kapell.
Så träda vi kort efter vårt nedstigande i Calixtkatakomben in i
»påfvekryptan», der nu fyra grafinskriptioner äro uppstälda på deras
ursprungliga plats framför fyra grafvar: de berätta oss, att fyra
påfvar från 3:e århundradet här ligga begrafna: Luesius (t 253),
Anteros (t 235), Fabianus (t 251) och Eutychianus (t 283) —
Hansen anger åren 252, 235, 250 och 285. — I kryptans bakgrund
läses en af många bitar sammansatt inskription öfver många i
denna trakt begrafna helgon.
Genom en af grafgångame kommer man till en närliggande
krypta, der en »ljusbrunn» öppnar sig, d. v. s. en öppning, redan
företagen vid katakombernas anläggning, af form som det inre af
en skorsten, hvilken insläpper ljus och besörjer ventilationen. I denna
*) Såvida jag ej har förblandar restauration och ursprungligt, hvilket jag visser»
ligen ej tror, men hvarom jag i ett ögonblick af ovisshet ej mera kan förvissa mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
