Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Den gammalkristna konsten i Roms katakomber. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi en oförgänglig» (1 Cor. 9: 24, 25) och det härliga stället i Phil.
3: 14: »Men ett gör jag: glömmande det, som är bakom mig,
sträfvande efter det, som är framfor mig, ilar jag mot målet till
den klenod, som tillhör Guds kall från ofvan i Kristo Jesu»,
m. fl. st När nu samma tanke skulle uttryckas i målning, så kunde
den ej gerna få någon med de nyomvända hedningarnes
föreställningssätt mera öfverensstämmande form, än den ofvan beskrifna.
Till dessa antika föreställningar, hvilka kristendomens konst
använde, hör också upptagandet af de romerska bamfigurer, hvilka
antiken kallade genier, personligheter, skyddande makter, och hvilka
kristendomen i sin konst identifierade med sin föreställning om
englar (skyddsenglar). Sådana genier finnas ofta målade i
katakomberna. På samma sätt som vi i judames katakomb funno
vinlöf, blommor etc. som dekoration, återfinna vi dem i de kristna
grafvarna, burna af englar d. ä. antika genier som i Domitellos
katakomb, der de äro hållna i den renaste och skönaste antika
stil, ehuru handtverksmässigt utförda. Äfven blotta englahufvuden
finna vi i Lucinas krypter.
Den tredje upptagna antika framställningen är grafmåltiden
(romarnes »silicernia», »parentalia», »caenæ novendiales»). Den
hedniska seden att fira grafmåltider (jemför graftricliniet vid
graf-gatan utanför Pompej) med offringar till de dödas maner upptogs
med någon förändring, som ett slags minnesfest af de kristna i
deras grafagaper, kärleksmåltider, hvilka firades vid martyrernas
och de inom familjen saknades grafvar till den aflidnes minne på
hans »himmelska födelsedag», d. v. s. hans dödsdag — ej att
förblanda med de vanliga kristliga agaperna, från hvilka nattvarden
leder sitt ursprung. De voro förbundna med böner och »offringar»
icke till utan för de dödas själar — en sed, som, hvad offringarna
angår, tadlades af kyrkofäderna.
Den äldsta framställningen af en grafagape torde väl vara
den i Domitillas katakomb funna, som i högsta grad visar sig
öfverensstämmande med de antika frainställningarne af »silicernia»
på vaser och grafmonument. Ända till de minsta detaljer är
likheten genomförd: gästerna ligga ej, utan sitta till bords, rätterna
stå på en trefot, deltagame sitta vid ett halfmånformadt bord,
framför hvilket den tjenande ynglingen (»puer comptus atque
succinctus») står. Endast fisken, som ligger bredvid bröden, torde
möjligen innehålla en kristen anspelning, hvarom mera längre
fram. Det är fisken, brödet och vinet, frälsarens symbol jeinte
nattvardens två beståndsdelar, hvilka här ständigt återkomma. I
hög grad gör sig också den abbreviation, som vi så väl känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
