Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Den gammalkristna konsten i Roms katakomber. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kristne öfverarmame horisontalt ut, bildande ett kors mot
hans figur, underarm och händer lyftade han upp till hufvudets
höjd; och katakomberna förklara oss sålunda tillräckligt Gregors
af Nazianz ord, att Daniel gjorde lejonen tama »medelst sina
uppräckta händer», d. ä. medelst sina böner till Gud.
Framställningarna af männen i den brinnande ugnen, och af
Moses, stående på klippan, Moses vid törnhusken samt syndafallet,
äro alla, som redan omnämdt, af yngre data, och tillhöra en period,
då de enkla konstnärliga, med antiken beslägtade symbolerna
utvecklade sig — under påfven Calixti ledning — till en mera
teologisk än konstnärligt systematisk symbolik. Moses vid klippan
synes skola symbolisera dopet, eller det nya förbundets Moses:
Kristus. På tvenne stallen finner man öfver Moses’ hufvud namnet
»Petrus», likasom på sarkofager från fjerde och femte århundradet
händelsen med vattnet, som sprang ur klippan, utan vidare
sammanhang inställes i aposteln Petri lif. Man har förklarat saken
sålunda, att man härigenom, medelst en något tvungen, om den
senare tidens sed påminnande symbolik, velat beteckna Petrus såsom
den af Gud sände föraren för det nya gudafolket. Jag vågar dock
tro, att en annan förklaring ligger mycket närmare, i det jag
verkligen hänför hela framställningen till Petrus. Det är porträtt
och symbol; mannen är Simon, Judæ son, och klippan, ur hvilken
lifvets vatten fiyter, är »Petrus» — den »klippa», på hvilken Kristus
ville »bygga sin kyrka». Att så i ställningen och den yttre
hållningen en hänsyftning på Moses och den verkliga vattengifvande
klippan inlägges, är alldeles i tidens anda, som i det gamla
testamentet alltid sökte förebilder för det nya. Det är märkvärdigt,
att ej de påfliga arkeologerna, hvilka eljest med så mycken
förkärlek söka framställa Petrus som kyrkans upphof, ej sökt och
funnit denna närliggande förklaring på de a. k. Mosesfigurerna.
De af Rossi omtalade sarkofagerna påminner jag mig ej att ha
sett: om den nämda framställningen på dem bildar midtelpartiet,
kring hvilka scenerna ur aposteln Petri lif röra sig, så är
riktigheten af min förmodan höjd öfver allt tvifvel.
Vi öfvergå till de nytestamentliga framställningarna. Dessa
äro: Maria utan barnet, Maria med barnet, de tre vise männens
tillbedjan, Kristi porträtt, Lazari uppväckelse, den giktbrutnes
botande, och flera Kristi underverk, Kristus vandrande till Emaus,
apostlarnes predikande för lammen samt Pauli och Petri porträtt.
Maria förekommer än med, än utan barnet. Upptäckten af
S:t Pri8cillas katakomb medförde den intressanta iakttagelsen, att
Maria med barnet redan var afbildad många gånger i andra år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
