Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Den gammalkristna konsten i Roms katakomber. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stundom under förföljelser, alltid i allvar och sedlig storhet
lef-vande församling barnsligt gladt smycka äfven dödens mörka
boningar med lifvets glada färger. Långt ifrån att förakta konstens
betydelsefulla lif, hängaf hon sig med förkärlek åt dess
upplif-vande verksamhet, och vid grafven stod ej då ännu benranglet med
lian och timglaset, utan fridens och kärlekens ljusa englar i skepnad
af genier, blommor, fåglar, allt som egde skönhet, doft och sång»
i innerlig förening med framställningarna ur det heligas krets.
Det fanns ej ännu, som senare i kyrkan, någon skiljaktighet mellan
lifvet och religionen; och vid betraktandet af dessa smyckade
graf-var måste vi väl, om någonsin, påminna oss apostelens sant
evangeliska ord till församlingen i Philippi: »Fröjden eder i Herran,
dOHdb (Phil. 4: 4).
Ett genomgående drag under katakombmålningarnas äldsta
period är ockBå, hvad jag aldrig sett framhållet, men som
säkerligen ej är utan sin stora betydelse: det absolut ungdomliga, som
genomgår och utmärker alla typer och figurer. Ej blott att Kristus
fram8tälle8 som en smärt yngling, ej blott att den bedjande bär
prägeln af en ung qvinna, men äfven de typer, hvilka en senare
tid vant sig vid att framställa som gamla, t. ex. Noak, Abraham»
bära här prägeln af ungdom, af att i den verld, som kristendomen
framställer, finnes icke förgängelse, ålderdom och död — i Kristus
har »allt blifvit nytt» — och lifvet helgadt i evig, oförvissnelig
ungdom.
3.
Inskrifter i katakomberna.
För att skänka oss en lefvande föreställning om det lif, som
de flydda tiderna lefvat, äro få medel så verksamma, som de
inskrifter, hvilka man kunnat samla från dylika tider. Man på?
minne sig blott, hvad man genom dylika inskrifter i Pompeji lärt
sig om de gamles privata lif.
Så undervisande kunna visserligen ej katakombernas inskrifter
blifva, emedan de ej berätta 3å mycket om lifvet, som mera om
döden. Det oaktadt sakna de ej sitt intresse. Utom en mängd
spridda föremål, instrument och verktyg, skönt formade smycken,
mynt och medaljer, sigillplåtar, graflampor och s. k.
kyrkogårds-glas, hvilka man trott ämnade att innehålla martyrernas blod, då
de i verkligheten innehållit vin (symbolen för Kristi blod) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
