Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 2. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom för sitt ändamål mera lämplig, följer vid granskningen af
de starka verbens forna böjning. Det är öfverflödigt att anmärka,
att vi här finna samma finkänslighet och varsamhet i behandlingen,
samma rikedom på tillförlitliga detaljer, som öfverallt möter oss i
hr R:s verk och som gjort det till en guldgrufva för svensk
språkforskning. Den starka verbalböjningens stora betydelse för
ordbildningen har gifvit hr R. osökt tillfälle att genom inströdda
uppgifter belysa denna intressanta sida af språkutvecklingen. Mindre
här än annorstädes kan ifrågakomma att följa författaren i
enskildheter. 1 allmänhet må dock upprepas, att den historiska
utredningen af hvarje fråga är ytterst tillfredsställande, att förfrs
kritik städse är sträng, men sund, och att hans etymologiska
hän-föring öfverallt vitnar om så solida insigter och så äkta
vetenskaplig metod, att, äfven der tvifvel någon gång vill uppkomma *),
man aldrig ett ögonblick känner sitt förtroende för den skarpa
granskareblicken rubbas. Det är sant, att den känsla af trygghet,
med hvilken man följer hr R. i hans etymologiska spekulationer,
till någon del kan bero deraf, att han icke leder undersökningen
in på hvarje möjlig väg eller afväg, att han, synbarligen af
föresats, undviker klyftigheternas snår, der, honom förutan, nog många
ändå älska att dväljas; men långt ifrån att i detta förhållande
söka ämne för tadel, anse vi det, tvärtom, som en förtjenst. Enligt
vår uppfattning gäller nämligen ej mindre för den vetenskapliga
forskningen, än för det poetiska skapandet, skaldens minnesvärda
ord: »in der Beschränkung zeigt sich erst der Meister», och icke
minst härutinnan, i den säkra gränsbestämningen mellan det
verkligt gifna och det blott möjliga, antagliga, bär hr R:s verk en
prägel af sant mästerskap.
Under hufvudrubrik »Konjugationerna inbördes» egnar hr R.
ett kapitel åt granskning af Gamla anomalier, Nya anomalier
samt Vacklande, verb. Dervid blott en anmärkning. På tal om
»vacklande verb», särskildt dem, som omvexlande hafva både stark
och svag böjning, framhåller hr R., och detta med rätta, på åtskilliga
ställen ordning och regelbindning af dessa godtycklighetsförhållanden
som ett önskningsmål, och hemställer till den ändan förslagsvis,
ena gången att uppgifva den starka och behålla blott den svaga
böjningen, såsom t. ex. för verben sluka, dyka (I, 297), sprida
(I, 298), andra gången tvärtom, såsom t. ex. för verbet begrafva
(I, 298). Hvad sluka beträffar, är den starka böjningen redan så 1
1) Som t. ex. i fråga cm derivationerna bar = naken, (af bära, I, 156), bord (af
båra, ib.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
