Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 2. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt som appgifven *); derimot aro formerna dök, stred, spred
ännu vid så friskt lif öfverallt i vårt land, att det svårligen lärer
lyckas Stockholms-dialekten att så snart bringa dessa sina äldre
syskon till förtvining och död. Om, som det vill synas, hr R:s
mening är att för smyga (1, 299) uppställa en dubbel böjning, en
stark för den intransitiva och en svag för den transitiva betydelsen,
kunde väl ett sådant förslag förtjena afseende, såvida ej, hvilket
vi anse för lämpligare, den utvägen stode öppen till befästande af
lag och ordning, att för båda fallen bibehålla den 9tarka böjningen
och låta den svaga helt och hållet försvinna, åtminstone ur
skriftverk, som uppträda med anspråk på att häfda modersmålets kraft
och renhet, gent imot en skock af maskulina och feminina skribenter,
utan insigt och utan öra, som oförtrutet arbeta på språkets
upplösning och förplattning, så i romaner som i dagblad, under och
öfver strecket Det är allt för möjligt att smygde och gelikar
efterhand skola tvinga sig in och vinna fast fot i det bildade
språket, men ännu så länge är deras rätta hem barnkammaren.
»Tredje boken», omfattande den 1852 utgifna senare afdelningen
af första bandet, redogör för verbal-böjningen förr och nu, hvarmed
här förstås alla de olika böjnings-ändelserna i verbets skilda tempora
och modi. Med samma reda och klarhet, som man hos denne
vetenskapsman städse är van att finna, framlägger hr R. afven
här språkforskningens vunna resultat, med sjelfständig kritik och
med sorgfallig tillämpning på det till behandling föreliggande
ämnet, hvartill som positivt tillägg kommer en historisk belysning,
hvars systematiskt ordnade detaljer utgöra den säkra grund, på
hvilken granskningen öfver allt hvilar. Huru rikt detta område
än må vara på intressanta punkter, måste vi dock afstå från
utförlighet »Inledningen» redogör i korthet för Grimms och Bopps
något skiljaktiga uppfattning af den s. k. flexions-vokalens
betydelse (I, 305, f.) och framställer som »en ganska antaglig gissning»
att i böjningen »samma person-konsonant tillhört alla verb i hvart
tempus och hvarje finit modus» (I, 306). Vid genomgående af
personal-ändelsema hvar för sig, anmärker hr R., beträffande
pres. indik. en skiljaktighet mellan de skandiska språken, som
uppenbarar sig i 1 pers. sing., bestående deri, att vissa klasser af
isländska och fom-norska verb sakna ändelse eller också först i
andra och tredje personen tillsätta ett —r, då i svenskan åter
det gält som regel i både yngre och äldre tider, »att hafva alla
*) Imperf. dök har starkt tycke af arkaism; part. pret. tluken förekommer sedan
långt tillbaks endast i sammansättning; starkt snpin. är osa obekant.
Framtiden. Band b.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
