Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 2. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att partic. pres. bildats på infinitiven, kunde väl äfven härur
framletas ett skäl för en gammal gemensam germanisk infinitiv på -n,
då nasaleringen väl måste föras till den förutsatta
infinitiv-stam-men, icke till participial- suffixet
I betydelsen af latinskt gerundium användes i det skandinaviska
fornspråket, vanligen predikativt, sällan attributi vt, part pres. med
passivt begrepp (I, 413 f.) 1 nysvenskan, der den predikativa
användningen nästan helt och hållet kommit ur bruk, qvarstår dock
ännu den attributiva i några uttryck tillhörande »embets- och
handelsspråket» (1, 415), såsom: afgifvande räkning, erläggande
af-gift, för hvilka vi ha tyskarne att tacka. Af tysk börd eller
bildning äro väl äfven de »djerfva förbindelserna»: fallande sot *),
svindlande höjd m. fl. (jmfr. Grimm, Gr. IV, 67). En annan
par-ticipial-bildning, som i svenskan, danskan och norska folkspråket
vunnit större utbredning, än hon egde i isl. och forn-norskan, är
den som förekommer i: olofvandes, springandes m. fl. (I, 415, ff.)
Först vid medlet af fjortonde århundradet började denna bildning, v
af ursprungligen adverbialt kynne, att användas attributivt (I, 418),
en användning som nu åter kommit ur bruk. Den grammatikaliska
bestämningen af denna form är, säger hr R. (1, 415) »en af de
mest invecklade och svårlösta frågor i vårt språk». Grimm finner
den analoga nyhögtyska bildningen i cilends, zusehends m. fl.
»anmärkningsvärd», men lemnar ingen vidare förklaring (Gr. I, 1020).
Säve sammanställer lefvandes och hafvandes med de möso-götiska
part. pres. libands, habands. Hr R. sjelf, som icke godkänner
denna hypotes (L, 422), antager förslagsvis, att i dessa former, för
hvilka ursprungligen ligger till grund dels ett reflexivt, dels ett
genitivt s, under tidernas lopp de båda s »mött hvarandra i den
allmänna föreställningen» (I, 423) och tillägger, att möjligtvis ock
•under tyska språkets tillväxande inflytelse dels omedelbart, dels
medelbart genom danskan, det tyska gerundium i någon mån
inverkat på spridningen af den i fråga varande formen» (anf. s.)
För båda åsigterna tala många sannolikhetsskäl; men beträffande
den senare gäller väl endast med största inskränkning, att den
påtryckning, vårt språk äfven här lidit, medelbart eller omedelbart,
från tysk sida, skulle utgått från det tyska gerundium. För den
öfvervägande mängden af dessa bildningar, så vidt de äro
efter-bildningar från tyskan, ligger väl det väsentliga af imitationen
mindre i reproduktion af det modala, än i upptagandet af det
’) Det förtjenar dock anteckna*, att man äfren i forn-engelskan finner: tkofaHyngo
evyile (= falli ng aieknees), likaom i angeis.: of farendum vego o. a. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
