Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Anmälningar - Skrifter med anledning af kriget. Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt att uppställa stridsfrågan det riktiga, då — vi medgifva det
gerna — kunde ingen tvekan råda angående hvartåt vi borde vända
oss med våra sympatier. Men det uttalande, vi citerat, förråder,
enligt vårt förmenande, en handgriplig missuppfattning af
sakför-hållandena.» Påståendet var, i den form det blifvit framstäldt, en
dogm, som ej borde kritiklöst antagas. Det skulle måhända visa
sig, vid närmare pröfning — åtminstone var detta åsigten hos de
framstående politici, till hvilkas skrifter vi hänvisade — att imeUar*
den anfallande och Tyskland befunne sig en tredje makt, ett uti
en person förkroppsligadt system, och att det alltså egentligen blefVe
detta, som komme att trädas af det tillämnadc dråpslaget. Det
kunde hända att, om Tyskland i dess ädlaste lifsyttringar måste
anses solidariskt med framåtsträfvandet, samvetsfriheten, kulturen,
sä representerade derimot det bismarckska systemet, minst lika
af-gjordt som napoleonismen, våldet, sveket, reaktionen, hvaraf då följde,
att en det officiela preusseriet tilldelad grundlig näpst skulle »ha
gjort en väsentlig tjenst åt tidens högsta idéer, åt
nationalitets-sträfvandet, åt folkfriheten, ja, åt den sanna protestantismen.»
Sådan var vår ursprungliga ställning till tvistefrågan om de
svenska sympatiernas befogenhet. Vi Önskade gifva ett uppslag
till en sjelfständig pröfning af förhållandena; bidrag dertill lemnade
sedermera flera i Framtiden offentliggjorda afhandlingar. Resultatet
af undersökningarna blef, att vår nations politiska samvete
instinkt-likt träffat det rätta vid protesten mot den åsigten, att Sverige
borde, äfven under nuvarande förhållanden, egna sina
välönskningar åt det land, der statsrodret hvilar i en Bismarcks hand. — Men
det är ej blott den folkliga rättsinstinkten som gifvit ett så
lydande utslag. Vid sidan af framställningarna i ämnet uti denna
tidskrift föreligga nu flera beaktansvärda utlåtanden af tänkande
och historiskt bildade skriftställare, genom hvilkas resonnemanger
går som en röd tråd varningen till vårt folk för hvaije tanke p&
anslutning till den stat, der, om någorstädes:
»Ved Styret Vold og Uret står,
Og Sandhed har kun slette Kår,
Og Frihed lider Nöd.»
Det är på dessa nya inlagor i diskussionen vi önska att med några
ord rikta våra läsares uppmärksamhet.
Hrr Odhners och Hamiltons ord »till den preussiska politikens
svenska försvarare» äro redan till innehåll och syfte bekantgjorda
för en större allmänhet genom den dagliga pressens organer.
Närmast med anledning af de felaktiga »tendenser och ensidigheter»,
som uppvisas såsom förekommande i en bekant broschyr af hr H.
Forssell, ha de båda författarne i Nordisk Tidskrift lemnat en
sakrik och genomförd vederläggning af hr F:s hela betraktelsesätt,
ådagaläggande hans förutsättningars starkt framträdande ohistoriskhet
samt det, ur synpunkten af fosterlandets högsta intressen, politiskt
ohållbara i den af honom intagna ståndpunkten. Utrymmet
med-gifver oss ej att närmare redogöra för hufvudpunkterna i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
