Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Anmälningar - Skrifter med anledning af kriget. Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polemik; vi hänvisa imellertid de för ämnet intresserade till hr
Odhners välgrundade kritik af hr F:s antagande, »att våra
natio-nela sympatier före den moderna »borussianismens» framträdande
gått afgjordt i tysk riktning och ej i fransk» samt till hans
karakteristik af »den store våldsmannen Bismarcks» tyska och europeiska
politik nnder de senare åren. Tvenne andra anmärkningar af hr
Odhner återgifva fullständigt de tankar, vi sjelfve uttalat i dit
hörande frågor: »det gör ett eget intryck», yttrar hr O. på tal om
de så mycket omordade preussiska segerbulletinerna, »att se den
man. som undandragit sig att uppfylla ett i den treenige Gudens
namn afgifvet löfte, i tid och otid föra Guds namn pä tungan;
och dessutom står det tyska krigssättet i en alltför skärande
kontrast mot den föregifna religiösa stämningen». Vidare erinrar han
derom, att våra antipatier »hufvudsakligen gällt Preussen och det
preussiska systemet, men blott i mindre grad tyska nationen, och
att sarskildt i värt land ej försports någon motvilja mot den tyska
enhetstanken, utan blott mot det sått, hvarpå den af Preussen
blifvit tillämpad.» — Hr Hamiltons uppsats utgör ett slående
gen-mäle å hr Forssells utlåtanden rörande »Ejderpolitiken» och
skandinavismen öfverhufvud, hvilken senare af hr H. definieras såsom
»oationalitetsgrundsatsen tillämpad på Skandinavien», och hvars
ledande grundtanke säges vara öfvertygelsen »att deu skandinaviska
folkstammen näppeligen skall kunna häfda sin berättigade
sjelf-ständighet, säkerligen icke till fullo utveckla sin kultur och fylla
sin folkliga lifsuppgift, om icke Skandinaviens faktiska enhet jemväl
kommer att motsvaras af statsliga former, lämpade efter de
närvarande förhållandena och möjliggörande en nationelt skandinavisk
politisk utveckling.»
De ganska talangfullt skrifna uppsatserna i Stockholms
Dagblad, hvilka nu utkommit i broschyrform, röja en författare med
klart omdöme, sakkunskap och frisinnad politisk uppfattning.
Den preussiska politikens svenska försvarare ha i hr W. W. funnit
en motståndare, som ej så lätt torde låta slå sig vapnet ur
händerna; också har ingen af dem hittills ansett rådligt upptaga den
utkastade stridshandsken. Lika litet som hr Odhner är hr W. W.
någon vän af det föga samvetsgranna förfarandet (hvaraf man sökt
göra bruk äfven mot oss), att åt den rådande oviljan mot Preussen
gifva en tydning, som skulle hon innebära en fiendtlighet mot
Tyskland i dess helhet. »En stor förblindelse fordras i sanning»,
yttrar han, »för att förblanda det Tyskland, som i så många
af-seenden eger grundade anspråk på verldens tacksamhet och
beundran, Luthers och Goethes land, med det Tyskland, hvars storhet
är personifierad i en Moltke och en Bismarck och som sedan sex
år tillbaka äflats att bringa i glömska allt hvad ädelt och stort
det förut verkat i kulturens och mensklighetens tjenst.» Maningen
till oss svenskar, att vi skulle utsträcka vår öfverhufvud taget
välvilliga stämning mot Tyskland äfven till det bismarckska
Preussen och dess falske Messias, kan svårligen bero på annat än
vare sig en förvridning i de politiska begreppen eller en ej ringa
slapphet i rättskänslan. Man kan ej undgå att så döma, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
