Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Frihets- och enhetssträfvanden inom nordens skaldskap på 1790-talet. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men under allt detta solsken hade åskmoln skockat sig. Biskopen
i Lund, P. Munck (f. 1732—1803), har utan tvifvel spelat samma
rol imot Bruun som biskopen i Kjöbenhavn två år tidigare. Huru
Bruuns vistelse i Sverige slutades, inses bäst af hans egna ord.
Från Malmö skref han den 8 April 1798 till en vän i Kjöbenhavn
ett bref, som utan tvifvel är något af det sista, han skrifvit på
nordisk grund. 1 detta utmålar han först sin glada vistelse i Lund:
nJeg dansede med pigerne, pratede med professorerne, og havde
de fleste unge dosenters, adjunkters og studerendes venskab og
agtelse». . . . »Således gjorde jeg regning på et særdeles skönt liv
i Sverige, da der på en dag (og kontrasigneret af en person) kommer
lano hemmelig befaling att hindre fræmmede journalers indfersel,
at observere læsesælskabeme i Lund og Malmo, som jakobinske
o. s. v. 2:do en förordning l), der aldeles tilintetgör trykkfrihedens
sörgelige rester, 3:tio en ordre till mig, som en person uden pas
(og en farlig demokrat), at forlade Sverige inden 14 dage.» —
öfaer Liibeck, Hamburg och Leipzig reste han till Paris.
Frankrike blef hans nya och gästfriare fädernesland. Aldrig glömde
han dock sitt kära norden, fastän hans namn få år senare flög
öfver hela Europa såsom tidens störste geograf. —
När Malte Bruun drefs bort från norden, vistades stiftaren
af Skandinaviska Litteratursällskapet, J. K. Höst, i Upsala och i
Stockholm. Det nämda sällskapet hade stiftats i Kjöbenhavn hösten
1796. Nu skulle Höst söka för dess räkning vinna svenska
ledamöter. Han, i samband med andra, vann många inflytelserika män,
skalder sådana som Adlerbeth, Franzén (i Åbo), Gyllenborg, Leopold
och Oxenstjerna, lärde såsom Fant, Hallenberg, Thunberg,
Ting-stadius och Ödmann, höga prelater såsom Lehnberg och Lindblom
(den senare var biskop i Linköping). Men olyckligt var det, att
en-hetsvännerna, i den tidens mening, icke tillika voro frihetsvänner.
G. Adlersparre och bröderna Silfverstolpe blefvo väl ledamöter;
men när Höst arbetade för valet af en B. Höijer eller en Hans
Järta tyckes han ha stött på oöfvervinnerligt motstånd hos de
kjöbenhavnska ledamöterna, bland hvilka »aristokrater» funnos i
mängd.
Följden blef, att enhets- och frihetsvännerna gingo skilda
vägar, ja äfven nötte upp sina krafter i inbördes kamp. Derigenom
måste både enhetss&ken och frihetssaken gå förlustiga om, hvad
f) »K. M:s nådiga Kungörelse och Plbnd angående ansvar för brott och förseelser
’■ot K. Ma förordning om Skrif- och Tryckfriheten» är nudertecknad den 26
Mars 1798.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
