Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Frihets- och enhetssträfvanden inom nordens skaldskap på 1790-talet. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de genom naturlig sammanslutning kunde vunnit. Ty, såsom
redan nämts, de äro två hufvudsidor af samma sak: folksakeu. —
Utaf Malte Bruuns vän, H. G. Svejstrup (f. 1770 f 1824) i
Kjöbenhavn, ega vi ett bitande omdöme angående Gustaf IV Adolfs
tryckfrihetsförordning af d. 26 Mars 1798. Han inledde nämligen
på följande sätt sin satirisk-politiska lärodikt »Angivelsen»:
»O, du, som blaudt dit ælskte folk i Nord
(jeg mener det, der hist hos björnen bor)
ved hin prisværdige uhase
forbod den fule skrivepest at rase,
og evig spærrede hvær oprorstanke ind
i sanskulottens eget grumme sind; —
der, merc vis en somme lolk dig skatte,
ej håldt det gyldne språg for vind,
»af 8clv i töfier blot en jakobinsk faqon
kan före til en jakobinsk faqon at fatte.»
og skrev hint strænge bud mod pantalon
og sko med bånd och brug af runde hatte.»
Efter Malte Bruuns bortftird hade uppstått ett tomrum i danska
litteraturen. Svejstrup var bland dem, som med största framgången
sökte fylla detta. Sjelfve P. A. Heiberg återupptog sin
satiriskt-politiska penna. Mot slutet af 1798 skref han sin »Språggranskning»,
— ingen lärd afhandling, efter hvad följande profbitar
tillräckligt visa:
»Aristokrater. Den bædste sort jagthunde, der pudses på
demokrater, og får steg for at bide dem.
Mennesker. Regnepenge i kongers og ministres spillepartier.
Patron. Aristokraternes vældige værn, ænten samme nu
fin-des i et audiensgemak eller i et soldatergevær . . .
Sandhed. Et meget forhadt og farligt brug af sit talent» o. s. v.
Hur farligt detta bruk af talangen blef för Heiberg sjelf,
visade sig julaftonen 1799, då han dömdes till landsflykt, närmast
med anledning af denna skrift. Också han begaf sig till Paris,
der Malte Bruun hade hyrt ett rum åt honom. Bruuns dom
utföll icke förr än den 19 Dec. 1800. Begge dogo i Paris:
Matie-JBruun — såsom han nu kallades — 1826, P. A. Heiberg 1841.
De bilda tillika med Thorild en treväppling af den nynordiska
frihetens första martyrer. —
Men ännu stod Hans Järta qvar. De fallne hade medverkat
till att bryta bygd för honom. Snart fick han tillfälle att
framträda med större lycka än sina föregångare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
