Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 3. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menderar i tvistiga faii -bruket af dm i st. för han eller hon (s.
157). Svenska Akademiens grammatik innehåller äfven en paragraf
öm »substantivemas Gener» (§. 4., s. 105), som till inledning har
några sväfvande betraktelser öfver ämnet, bland hvilka en är den,
att ett blott godtycke, »i språkens början eller under deras
utbildning,» synes ha spelat en vigtig rol vid bestämmande af ordens
«gener». Blicken vidgas och kastas till och med utöfver det egna
området. Man finner att neutrum saknas »i Ebreiskan, Italienskan
och Fransyskan»1). I den särskilda behandlingen, der genus
granskas under de tre hufvudtitlarne: bemärkelse, ändelse (med den
högst egendomliga underafdelningen: obestämd ändelse och
bestämd ändelse samt bruk, hade man vid regeln om de efter
bemärkelsen maskulina årstiderna bort kunna påräkna ett: »Tag undan»:
vår. Bland mask. träffas här körslor (s. 90). Bland femin. efter
»obestämd ändelse» finnas uppförde subst. på -nod (s. 108). Om ordet
ting anmärkes, att det är «i obestämd form maskulin uti vissa
talesätt: en ting, ingm ting, någon ting» (s. 109). Bland feminina »genom
bruket» förekomma smak (»i estetisk bemärkelse»!), stad och väf (s.
111). På denna oreda, dessa vacklande eftergifter för den
fashionabla okunnighetens bruk och för en på insigt blottad
papperslag-stiftnings tomma föreskrifter, har ändteligen hr R. gjort ett slut. Han
har funnit den rätta ledtråden till en verklig utredning af den
invecklade frågan, som är ingen annan än »den yttre erfarenheten om
hvart särskildt ord > (II, 296), sådan hon kan hemtas ur forn- ock
folk-språket, och han har icke skytt en dylik gransknings möda,
som varit stor nog, fastän på ett håll, genom Schlyters sorgfälliga
glossar till landskapslagarne, betydligt lättad. Skilnaden imellan
dessa båda auktoriteters utsagor har han funnit »jemförelsévis
obetydlig» (U, 297). Hvad särskildt folkspråket angår, förekommer dock
i vissa ord en märkvärdig skiljaktighet i kön inom olika
landskap, synnerligast mellan Svea och Göta rike (U, 298). De
granskade orden har hr R. uppfört hvart under sin deklination.
Hvarje sida bär vitne om författarens stora insigt, flit och
sorgfåll i ghe t. Blott på ett och annat ställe dröjer man tvekande. Så
vid det bland l:a starka deklinationens maskulina upptagna skarf * i
’) Ed likartad anmärkning gör hr R. (II, 286), ocb nämner bland de tungomål,
i hvilka nentr. saknas: »Hebreiskan, Keltiskan (Galiskan), Lithauiskan och Romaniska
språk», med tillägg att »spanskan har det likväl i några pron.« Hvad keltiskan be*
träffar, hade ingen inskränkning behöft göras, sä vidt fråga är om det yngre språket,
och det nndantag, som åberopas för spanska pronomen, gäller väl äfven i sin mon om
de franska: ce, ceci, cela, gvoi, liksom om det italienska ció. Motsvarigheter härtill
förekomma äfven i de keltiska språken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
