Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Studier öfver våra folkvisor från medeltiden. 1. Hedendomens poetiskt-religiösa verldsbetraktelse och dess ombildning genom kristendomen. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tor mycket arbetar det stora, fromlande parti i händerna, hvilket
såsom ett väsentligt element i den kristnes lif predika afh&llelse
ifrån och likgiltighet för våra nutida fosterländska, medborgerliga
och politiska frågors lösning. Vid sträfvandet efter Guds rike för
sig sjelfva glömma de sina barn, hvilka, utan ett fritt fosterland,
till sist ej heller skola ega frihet att dyrka Gud på sina faders vis.
Det lider intet tvifvel, att dylika trångbröstade drag skulle
blifva allt sällsyntare, om alla klassers och stånds barnauppfostran,
genom sättet för den fosterländska historiens inlärande, knöteicke
blott en kedja af namn, utan ett lifs lefvande, andeligt band mellan
barnet och de kraftiga fäderna fordom, så att alla, som sedan
draga ut till skilda banor, en gång i sitt lif känt sig kraftigt
slutna tillsamman kring detta stora, gemensamma ursprung.
Men inga reformer, inga skolor, inga bemödanden kunna på
så sätt sluta alla klasser liksom alla åldrar endrägtiga samman
och förmå dem att uppoffra sitt eget för det gemensamma, sin
lust för att det allmänna ej skall skakas i sär, såvida icke en
folk-htteratur i egentlig och bästa mening finnes, hvilken flödar som
ett lefvande vattusprång, lika tillgängligt för alla och läskande
både hög och låg med sin klara bölja. Men då i en sådan
folklitteratur just de karakteristiska nationaldragen måste stå liksom
etsade inför alla tider, så måste också alltid den historiska
berättelsen och den forna folkdikten blifva den medelpunkt, kring
hvilken alla nyare folkböcker helt naturligt sluta sig. — — — Denna
den gamla folkdiktens stora betydelse, då det gäller att
sammansluta folket, har prof. Hauch med synnerlig värma och kraft
ådagalagt i sin afhandling. Han börjar densama nätt upp med den
frågan, hvad det egentligen är, som förbinder de enskilda
medlemmarna af ett folk till en andlig enhet. Icke är det den
gemensamma gränsiinien, inom hvilken de alla bo; ty då skulle också
hvarje lycklig eröfrare, som flyttatj om gränser, hafva med
detsamma omskapat eller nyskapat nationaliteter. Icke heller är det
språket i och för sig, ty då skulle också större delen af Belgien
och Frankiike vara en nation, likaså England och Amerika och
många andra stater. Men det är de djupare tankar, som genom
språket göra sig gällande, det är det innerliga samlifvet genom
tiderna, det är hågkomsten af de gemensamma bedrifter, man
utfört, och om den lycka och olycka, som man delat med
hvarandra genom århundraden, det är allt detta tillsamman, som
förbinder en menniskomassa till ett verkligt och egentligt folk. Det
är af denna orsak, som historien, hvilken bevarar dessa minnen,
är af sådan betydelse för nationalitetens och folkandans utveckliug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
