Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Studier öfver våra folkvisor från medeltiden. 1. Hedendomens poetiskt-religiösa verldsbetraktelse och dess ombildning genom kristendomen. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uuder jorden;
ingen hemtar
honom upp åter,
om ej han förer åt mig
Freja till hustru.»
I båda dikterna tager Freja sig mycket illa vid Öfver detta
budskap; i båda låter Tor kläda sig i qvinnoskrud för att i Frejas
ställe fara till bröllopps hos jätten; i båda dikterna är Loke med
som brudtärna och vänder med sin fyndighet bort jättarnes
förundran öfver brudens omåttliga matlust och törst. I båda dikterna
är upplösningen bygd på den urgamla seden, att bruden vid sjelfva
vigseln skulle beröra den heliga hammaren. När nu sålunda Tor
genom denna af Loke uttänkta list får hammaren åter i sin hand,
så dräper han i båda dikterna med densamma hela jätteföljet.
Och dermed slutar det hela.
Utsidan af den för hedningarne heliga myten, sjelfva stommen
deraf står således qvar, skenbart oberörd af kristendomen; men
det inre är i våra ögon långt ifrån detsamma. Väl har Tor i
inedeltidsvisan qvar både sin matlust och sin armstyrka; men
hvart har den stolta harm tagit vägen, med hvilken han i Eddan
först tillbakavisar Hejmdals förslag, att han sjelf, Tor, skulle kläda
sig till qvinna? Väl tar jungfru Fröjenborg så illa vid sig Öfver
jättens våldsamma önskningar, att bloden sprack ut af hvarje
finger, en företeelse, hvilken åtminstone numera aldrig åtföljer
sorgen, såvida man icke får tänka sig, att hon vred sina händer
så hårdt, att bloden rann: men mot den gudaborna storhet och
kraft, hvarmed Eddan skildrar hennes qval, sjunker dock detta
dunkla uttryck betydligt samman. Men ännu mer röjer sig
olikheten, om man spanar efter den innersta, djupaste betydelsen
af hela äfventyret. Denna är i medeltidsvisan ingen. Man ser
blott en stark man, som slåss med troll och jättar. I Ed dans
»Hamarsheimt» åter möter oss genast från jättens mun, strax han
får se Loke komma att söka hammaren, den betydelsefulla frågan:
»Hur är det fatt med åsar?
Hur är det fatt med alfer?
Hvi är du eusam kommen
Till jättehemmen?»
Och derpå svarar Loke:
»Illa star det till med asar!
Illa står det till ined alfer!
Har du Hlorrides (= Tor9)
Hammare stulit?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
