Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Studier öfver våra folkvisor från medeltiden. 1. Hedendomens poetiskt-religiösa verldsbetraktelse och dess ombildning genom kristendomen. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ättehögar hafva de sitt hem. De plägas af sinliga begär,
längta efter de kristnas umgängelse, men äro dem till förderf, som
de lyckats att locka till sig. Sitt största välde uppenbara de
genom sina sångers förtrollande kraft Med dessa utöfva de ett
underbart herravälde icke blott öfver gräs och lunder, öfver djuren
i marken, fågeln i luften och fisken i vattnet, utan ock öfver sjelfva
menniskan. Prof. Hauch anför bevis för detta ur den sköna visan
»Elverhoi.» Äfven på svenska hafva vi motstycken, dels i den af
Grundtvig påpekade parallelvisan: »Jag var mig en fager
ungersven,» dels i visan om »Riddaren Tynne», der det heter om Ulfva,
lilla dvergens dotter, då hon med trollsång (runoslag) ville »vända
riddaren till sig:»
»Det första slag lion på gullharpau slog,
Så ljufligt det månde klinga,
De vilda djur i mark och skog
De glömde hvart de ville springa
I styren väl de runor!
Det andra slag hon på gullharpan slog,
Så ljufligt det månde klinga,
Den lilla grå falk på qvisten satt,
Han bredde ut sina vingar.
1 styren väl de runor!
Det tredje slag hon på gullharpan slog,
Så ljufligt det månde klinga,
Deu lilla fisk i floden gick,
Han glömde hvart han ville simma.
I styren väl de runor!
Här blomstrade äng, här löfvades allt,
Det månde de runeslag vålla:
Riddar Tynne sin häst med sporren högg;
Han knndc honom ej mera hålla.
I styren väl de runor!»
Riddaren är vanmäktig mot trolldomen, och liksom Svegder
fordom följde dvergen, så fölger han Ulfva in i berget, kallande henne
»en ros öfver alla liljor.» Men han blir ej qvar, såsom Svegder,
utan frälsas nu af Tora, lilla dvergens fru, som
»var född af kristet folk
och sluten i berget in.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
