Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Anmälningar - Några ord om den nyaste litteraturen i Sveriges historia. Af T—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största felsteg i den yttre politiken; men det godtgjordes lyckligt
nog under följande åren genom visad sjelfständighet. Man gör
frihetstiden or&tt, när man jemför Sverige under denna tid med
Polen, hvars partier alltjemt sökte och underhöllo förbindelser med
främmande makter. Det ligger en grundskilnad mellan de två
staternas inre skick just deri, att i Polen fanns blott ett stånd,
adeln, som hade allt att säga; i Sverige motvägdes dess inflytande
af de tre ofrälsest&nden. Snarare erinra våra inre strider om
Englands, den enda stat, jemte Nederländerna och Sverige, som
egde verkligen konstitutionel författning före franska revolutionen.
Och med Englands förhållanden voro stiftarne af 1719 ärs
styrelseform väl bekanta.
Som man vet, var de ofrälse ståndens angrepp mot adeln ett
af de bidragande skälen till framgången af Gnstaf 111:9 första
statskupp; i den andra (1789) begagnade han dem sjelf mot adeln, för
att göra sig enväldig. Redan den första statskuppen skaffade
honom en makt, som det skulle ha behöfts en kraftigare,
konse-q ven ta re karakter att rätt begagna och behålla. Gustaf 111 trodde
sig bringa partihatet i grafven genom att betaga det allt tillfälle
till strid, då det tvärtom är genom inbördes rifning, men under
återhåll af en stark hand, som fördomar försvinna. Under
frihetstiden hade man riksdag ungefär hvart tredje är, under Gustaf III
efter sex år först, sedan efter åtta.
Man antager gemenligen — och härmed komma vi till grefve
v. Fersens skrifter, — att det var först vid 1786 års riksdag, som
motståndet mot Gustaf III fick sitt utbrott, och att den af 1778
var endast ett komplimentsmöte. Men v. Fersen visar i sin Ijerde
del, att redan då mycket missnöje egde rum, och motstånd ej blott
i bank frågan. Presterna motarbetade sjelfve frågan om en särskild
presterlig orden — man tyckte då ännu att ordnar ej pryda
prest-rocken — och ännu mera den om religionsfrihet. De åtta år
senare fullföljda frågorna om bevillningens bestämmande för vissa
år, ej till nästa riksdag, och om tre stånds afgörande rätt i beslut,
väcktes redan då, och den senare påskyndade riksdagens slut.
Märkligt nog framstår konungens för&ök att i riksdagsbeslutet
insmyga en mening härutinnan, stridande mot hvad han sjelf for
ständerna betygat. Dock har man för denna sak ännu blott
Fersens vitsord. Han omtalar ock, huru två forna riksdagskämpar
tänkte, med utländska ministrars hjelp, bilda ett organiseradt
motstånd mot konungen, men af honom, Fersen, derifrån afråddes.
Vid 1786 års riksdag organiserades, tydligen under hans
ledning, ett konseqvent motstånd hos adeln, hvaruti ock de andra
stånden indrogos, äfven bondeståndet, med anledning af
bränvins-brännings- och passevolansfrågorna. Blott dessa två af de många
frågor, som då afgjordes eller framburos mot konungens vilja,
behandlas af Fersen med någon detalj. — Här må erinras, att Gustaf
ni:s ställning till ständerna år 1786 har blifvit tem ligen olika
bedömd af v. Beskow, som äfven häruti gifvit konungen rätt i så
godt som allt, och af en af vår tids framstående riksdagsmän, nu
medlem af vår konungs konselj, C. F. Wærn, hvilken söker visa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
